I gryningen
När allt är tyst
Innan hjärnan har varvat igång alla tankar
Då är allt så fint
Så fridfullt
Utan alla måsten
Utan att hjärtat är i halsgropen, måtte jag hinna i tid
Klockan är en halvtimme, innan den ringer
Jag kliver upp
Drar upp persiennen
Utanför har det bildats rimfrost på träden
Fåglarna har inte vaknat
Eller så sitter de där tysta, små, hopburrade
Som de väntar på något
Som vi väntar
tystnaden innan ett åskväder
naturen som håller andan
På att Irak ska släppa alla spärrar och börja skjuta vilt omkring sej
Hur länge finner de sej i att bli desarmerade, dissekerade av omvärlden?
Som vi väntar
På att se första rubriken i tidningen
Extra sändningar på teve
De allvarsamma rösten, pressad , säger
Nyheter!
Usa har gått in i Irak
Ett antal människor har omkommit i de första explosionerna
Som skakat Bagdad
Man vet inte hur många
En bild av ett gråtande barn som sträcker sina armar mot fotografen
En bild av människor oidentifierade som ligger i en hög
Varför?
När ska vi människor bli bättre på att kommunicera?
När ska människor som blivit sårade och skadade i sin själ
sluta med att bestraffa omvärlden för allt de upplevt som barn?
Om jag får välja vad jag helst vill ha idag
Så blir det semla
Jag hoppas, även om jag inte tror
Att detta kriget inte blir av.
Av Maria Flink 10 mar 2003 15:37 |