Vad ska man göra i livet?

Allt handlar idag om att skapa moment, att få skiten i fläkten. Om entreprenörsskap, på alla plan i livet. Men hur funkar det egentligen? Är det inte lite skumt att allt och alla har fått utvecklingspsykos? Vad krävs för att uppnå allt det där? En frågeställning som jag ständigt stöter på är; "vad ska jag göra med mitt liv!?". Det verkar vara ett av våra största samhällsproblem idag. Man blir ju inte yrkesverksam innan man är 35. Vad man behöver är energi för att komma iväg någonstans, men hur får man då det? Vad bygger själva skapandet på?

Ingen kan riktigt förklara var energi kommer ifrån. Någon kanske invänder och menar att energi visst går att härleda i de fall den uppkommer. Men i de fallen så är det inte energin som härleds, utan produkten den skapar. Men, var kommer då energin ifrån? Vad får en apatisk popbrud att gråta utan anledning, och en nazist att förändra världen?

Låt oss först gå till dagsläget. Det finns nämligen ett nytt problem i gymnasieskolor över hela Sverige. Idag frågar sig cirka 80 procent av alla elever vad de "ska göra". Det är ett faktum att om man inte har identifierat en riktning för sig själv vid 19 års ålder så blir livet lätt en aning ångestladdat. När jag gick i skolan så var siffran nog mer åt 50/50, och av dom så hade ca 10 procent reell ångest över sitt val. Antigen över ett som var gjort, eller över ett som inte var gjort.

Min teori är att det beror på antalet möjliga vägar. I mitten av 90-talet så fanns alla vägarna där, men valet gjordes fortfarande utifrån det som låg bakom varje person. Idag ska alla göra valet utifrån det som ligger framför oss. Vilket är en helt annan uppgift, en uppgift som ställer konkreta och helt nya krav på individen. Så, vinkla skallen i min riktning för ett ögonblick. Vi ska nu reda ut metoden, och snudda vid de karriärmässiga panikraggen.

Om jag står i utgångsläget och blickar framåt över det okända dimlandskapet, vad styr då min riktning? Låt oss placera en sten i min hand. Vi föreställer oss att jag vänder mig om, blickar bakåt, ut över mina referensringar, och kastar. Genom detta kast har jag precis styrt min rörelse mot ett mål jag känner väl. Detta får illustrera hur det ofta gick till förr. Pappa var polis, du blev polis. Mamma jobbade på AB Grisfett, du började med sommarprao och slutade som VD, på Grisfett & Son.

Idag är inte detta helt vanligt. Alltså. Om jag således ska kasta ut min sten i det okända, då måste jag ha tro. Jag måste tro på det jag kastar emot, eftersom jag inte kan se. Jag måste tro på mig själv. Jag måste också tro att tron i sig själv skapar mitt mål, annars blir mitt kast en handling utan substans och betydelse. De flesta av oss har idag en vetenskaplig uppfostran där "tron" inte äger en plats i perceptionen av livet. Det gör oss i den aspekten inkompetenta, och på ett sätt ointelligenta, eller kanske helt enkelt handikappade. Välj själv.

Oavsett val av definition, så behöver vi hjälp. Var hämtar man då hjälp till materialisten? Hjälp till oss; "barn av vår tid". Vi är hyfsat oförmögna att hantera det abstrakta, och pissar således kategoriskt i motvind. Lösningen ligger som vanligt i kommunikation, i det här fallet i form av rubricering. Det magiska ordet är; vision. Att skapa visioner kan vi fortfarande, och vi kan dessutom realisera dessa efter ritning. Det vet ju alla, visioner funkar, men tro går bort. Det okända kräver alltid en vision, en del kallar det karta vilket funkar lika bra.

Många människor har identifierat denna fantastiska metod för framgång och moment i livet. De kastar sina stenar mot sanningar som får omedelbar form framför deras ögon, och som utgör den grundläggande delen i skapandet av energi. De går oftast fort dit, ivriga efter att känna och lukta på sin skapelse. Energi skapas genom skapandet i sig själv, och det är enbart genom delvisioner och en slutlig drömvision som skapandet kan få substans i såväl fysiken som metafysikens värld. Den uppmärksamma läsaren har redan identifierat att detta egentligen bara är ett substitut för "tro". Äger man tron, så äger man också förmågan att skapa precis det man vill. Inom ramen för tron, så ligger nämligen också visionen som en naturlig del. Om än aningen degraderad till förmån för den effektivare intuitionen.

Men att skita i det där då? Att istället kasta bakåt, är det ingen möjlig väg? Det funkade ju förr? Jo, i sanning. Det är en säker och bra väg, som funkar utmärkt för många människor. Det är en väg som många som inte borde vandra andra vägar väljer bort, idag är det inte fint att kasta bakåt. Idag ska alla kasta framåt, alla ska skapa ny lycka. Alla ska oberoende av sina preferenser "lyckas" som nybyggare. Män ska bli kvinnor, och kvinnor ska bli män. Det som en gång var rätt, och sen var fel, ska bli lag. Kvällspressen ska bli bibel, häng en duktig plastikkirurg. Hylla förståndshandikappade föräldrar, dela ut ångest till alla som inte håller med. I en tid av demagoger finns inte plats för dom som ser den stora kärleken, i det lilla. Klimatet idag sneglar på oss alla; "Nå, vad ska du förändra!?". Det finns lite cash i rebellbranschen, jag föreslår istället ett rappt svar och hurtiga steg. Annars kan det bli riktigt jobbigt.

Om du väljer att gå på min linje här ovan, då tillhör du "de andra". De där som av olika orsaker vill gå framåt i det okända. De här människorna behövs verkligen, men det är inte alla som mår bra av att försöka vara sån. Kan lätt bli lite småjobbigt.

Astrid Lindgren skulle nog kallat dem för Sakletarna. Det är de som har det största behovet av visionen, för att skapa det där som de söker. Problemet, eller låt oss istället säga; det som försinkar mänsklighetens utveckling. Är att skapa utan mål. Idag skapas det mycket med negativ energi. Energi kommer ur allt skapande, även det som är negativt för oss. Ta bitterhet och ilska som exempel. Att skapa ett sådant tankeklimat hos sig själv genererar energi, men det är ingen bra energi för den som vill föra oss framåt. Den här typen av visionslöst skapande är idag förhärskande, och den ger upphov till absurditeter som vi alla tvingas bevittna. Förhoppningsvis är en majoritet av Sakletarna glada och lyckliga personer som skapar saker som vi alla kan glädjas åt.

Men om vi nu återkommer till den person som står i begrepp att kasta sin sten. Antagligen en hyfsat ung person som inte riktigt vet vad fan den ska göra. Kanske går med funderingar på att läsa nån enstaka kurs på universitetet. Varför vet inte den här personen vad den ska göra? Svaret är lite banalt men inte desto mindre sant, personen saknar en föreställning om framtiden, om sitt liv om säg 20 år. Vad gör hon då? Var bor hon? Hur bor hon? Lägg märke till att man inte kan börja med yrke eller något annat konkret, man måste börja med livsstil. Vilken typ av liv vill jag ha? När man har en klar bild av detta. Då framträder oftast det yrke eller den karriär som är bäst lämpad att skapa det här livet. Detta är den nödvändiga utgångspunkten. När man vet detta så vet man även vad man måste göra med sitt liv.

Det trixiga ligger i att se dynamiken och kraften i moment. Inget val är definitivt, men det är endast genom ett val och ett kraftfullt agerande för att uppnå det, som stigen visar sig. Jag har gjort en hisklig massa val, varje gång så är det momentet i sig själv som har visat vägen. Idag verkar det finnas en rädsla för att göra "något som jag kanske inte vill sen..." Det är i detta som hela problemet vilar. Man måste våga bestämma sig, varefter själva kraften i momentet rörelsen skapar den stig som du är ämnad att traska på. Fråga mig inte hur det där fungerar, för det vet jag inte med säkerhet. Men jag vet med säkerhet att det fungerar. Så sluta upp med att sitta på en massa beslutsångest. Sätt upp en målbild, bestäm dig för en riktning som verkar bra. Spring sen för allt vad tygen håller, då visar sig också vägen.

Den här processen pågår under hela livet i det att vi hela tiden strävar mot våra visioner. Därför är det felaktigt att tro att detta enbart är något som berör skolungdomar. Det enda som gör dem unika är att de i de flesta fall kastar sin första sten. Möjligtvis med undantag för de stenar de släppt när de hoppat hage. Vilket för övrigt säger en del om dagens utbildning, och vad den fokuserar på.

Vilket känns lite ofokuserat att ta upp här. Så låt oss hålla fokus, på visionen.

Av ... ... 08 mar 2003 09:26