Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ungdomars brist på respekt

Vi vuxna kan det här med respekt, tror vi.

Vuxna har kanske i alla tider förfasat sej över ungdomars respektlöshet. På min tid hade de unga respekt för de äldre, sägs det.

Jag började min skolgång 1956. Hur bra var det på den tiden? Man var livrädd för läraren, rädd för alla auktoriteter. Det var enkelt att vara lärare då. Barnen fick aldrig ifrågasätta någonting. Vi satt stilla och tysta i våra bänkar. Sina behov fick man uträtta på rasten. Följden blev en och annan våt byxa.

Barnen skulle var tysta, när de vuxna pratade. Vänta tills man blev tilltalad. Ofta blev man tillsagd att gå ut och leka. De vuxna ville då tala om sådant som ej lämpade sej för barnaöron.

Den tidens barn blev väldigt hämmade.

Enligt vett och etikett sa man aldrig "Du" till en äldre person. När jag började min yrkesbana som servitris, kunde detta skapa en del osäkerhet. "Ska jag säga "Du" eller "Ni" till denna kund". Vilken lättnad när Du-reformen infördes. Fast lite svårt var det att säga DU till de gamla.

Hur behandlar vi vuxna barnen och ungdomarna? Ganska respeklöst ibland.

Här skulle jag kunna göra en lång, lång lista med exempel. Men väljer bara några få.

Som förälder arbetar man ihärdigt med barnens ordbruk, alla dessa fula ord. Sedan får man vetskap om att läraren ofta svär åt barnen. Snacka om dubbla budskap.

En så kallad besvärlig pojke på tio år kallas till ett skolmöte. Ett möte som handlar om hans uppförande. Där sitter det åtta vuxna som går till angrepp mot honom. Helt oförsvarbart beteende av de så kallade vuxna.

Hur behandlar vuxna varandra? Inte alltid med respekt. Långt därifrån.

Här finns det ett otal fallbeskrivningar. Men jag ska inte trötta ut er med dessa.

Ta bara det här med att lyssna. Vi mogna människor pratar ofta i munnen på varandra. Ingen hör vad den andra säger.

Ska vi sitta på våra höga hästar och tycka att vi är så himla respektfulla och bra? Hur kan man lära ut något som man inte själv kan?

Jag vill påstå att vi lever i ett respeklöst samhälle på alla områden.

Med detta inlägg vill jag inte ha sagt att jag själv är felfri. Absolut inte.

Det låter kanske som om jag är en relikt från stenåldern. Men jag är bara 54 år ung.