Några obekväma sanningar

Det ni ser på nyheterna och läser i tidningarna är sant.
Människor över hela jorden förtrycks, lever i fattigdom och dör i krig. Jag har inte hört någon som betvivlar att barn i Afrika tvingas att bli drogberoende soldater, att frihetskämpar i allt för många länder blir torterade och fängslade, att homosexuella blir förföljda, att kvinnor används som sexslavar, att minoritetsfolkslag blir utrotade, att bomber faller dygnet runt, att livet för miljontals människor är fullständigt vidrigt. Det finns alltför många länder som inte kan ge sina invånare ens de mest grundläggande behov för överlevnad, styrelseskick som tappat kontrollen och inte lyfter ett finger för att ändra det, utan tvärtom gör sitt bästa för att behålla status quo eller göra det ännu värre. Är det så konstigt att folk vill fly från det, till en rik värld där fred och demokrati råder?


Sverige har en människofientlig flyktingpolitik.
Efter inträdet i EU, och speciellt efter godkännandet av Schengenavtalet, har Sverige konsekvent gjort sitt bästa för att mota bort flyende människor och se till att de få som slinker igenom maskorna känner sig ovälkomna. Det finns många metoder för att göra detta.
Ett av dem är visumtvånget. Detta innebär att du måste ansöka om visum för att få resa till Sverige. För att få ett visum måste du ha ett giltigt pass från hemlandet, något som ibland är omöjligt, och ibland drar till sig oönskad uppmärksamhet från de myndigheter du vill fly från. Dessutom har Migrationsverket rätt att avslå visumansökningar om de misstänker att du inte vill åka hem igen.
"Har du inget visum? Adjö."
"Har du ett visum? Då kan du väl inte vara förföljd? Du har ju ett giltigt pass!"
"Har du ett FALSKT pass och fått ditt visum på oegentliga grunder? Fy på sej, såna brottslingar vill vi inte ha här!"
"Jaha, du fick ditt turistvisum, och nu behagar du söka asyl? Du sa inte hela sanningen då, och gör det förmodligen inte i fortsättningen heller…"
Ett annat sätt är att misstänkliggöra den som söker asyl. Allt du säger kan användas emot dej, motstridiga uppgifter utmålar dej som lögnare, kan du inte alla lagar och regler som gäller för asylsökande är du inte seriös.
"Jaha, så du kom till sverige klockan två på natten, och valde att vila upp dej till nästa dag innan du sökte asyl? Det hade du minsann tid med."
"Jaha, först efter tre intervjuer säger du att du blev våldtagen och torterad av tio soldater? Varför sa du det inte innan? Jaså, du ville inte säga det inför våra uniformerade poliser? Ljuger du för att förbättra dina chanser?"
"Först sa du att du blev kastad i fängelse den tjugotredje, och nu säger du att det kanske var den tjugosjätte? Du får nog ta och bestämma dig… "
Ytterligare ett sätt är att man måste bevisa att man riskerar att bli dödad om man åker tillbaka. Du kan berätta om allt du varit med om, visa upp ärr, dokument, du kan till och med visa en videofilm där du blir torterad och våldtagen, och ha hundra vittnen som stödjer din historia, men du måste kunna bevisa att du riskerar livet om du åker tillbaka. "Du kanske bara hade otur? Om du håller käften och huvudet lågt kan du nog klara dej ett tag…"


Svenska myndigheter mördar människor.
Genom sina absurda, motstridiga regler tvingas de människor, som enligt Genevekonventionen har rätt till asyl, under jorden. Har man gjort ett enda fel under sin asylansökan kan man få avslag, och hellre än att riskera sitt liv i landet man flydde från, riskerar man sin mentala hälsa genom att hålla sig gömd. Har man tur mister man förståndet och får uppehållstillstånd på humanitära grunder efter ett par självmordsförsök. Har man riktig tur kan man förmå en journalist att fläka upp alla vidrigheter man varit med om på ett mittuppslag, och genom webbenkäter få det svenska folket att kräva att man ska få stanna. Men allt för ofta tar förtvivlade, förföljda människor sina liv för att de inte orkar med att inte bli trodda, för att de bränt alla skepp och sina ljus i båda ändar, och inte orkar med en enda dag till av flykt.
Sverige skickar tillbaka flyktingar till de länder som de flydde från, och så vitt jag vet skiter man sedan fullständigt i vad som händer. Många försvinner, och om det beror på att de fortsätter gömma sig i hemlandet, eller helt enkelt tas om hand av sina plågoandar, vet jag inte. Det vore intressant med lite uppföljningsstatistik.


Svensk flyktingpolitik handlar om pengar.
Det finns uppgifter om att av de som fått permanent uppehållstillstånd i sverige sedan 1984, har endast tre procent flyktingstatus enligt Genevekonventionen. Det där låter ju som att de flesta kommer hit för skojs skull, eller för att utnyttja vårat fina, fina land. Tills man får reda på den ekonomiska sanningen bakom besluten. Blir man erkänd som "riktig" flykting enligt Genevekonventionen är svenska staten tvungen att stå för bl a uppehälle och sjukvård, i andra fall har staten egentligen inga skyldigheter att försörja den som kommer hit. Man kan alltså skjuta kostnaden från staten till de kommuner där flyktingar hamnar.
De flyktingar som gömmer sig efter beslut om avvisning har man definitivt inget ansvar för, eftersom de bryter mot ett laga beslut. Sjukvård, fysisk och psykisk, måste ske i smyg och belastar inte budgeten, bara själslivet på de fantastiska läkare, sjukvårdspersonal och medmänniskor som fortfarande orkar bry sig.

Svensk flyktingpolitik skapar brottslingar.
Enligt Genevekonventioen och FN:s mänskliga rättigheter har du rätt att söka asyl varhelst du önskar, och din rätt sträcker sig också till att få en rättvis och objektiv behandling av ditt ärende. Nej, det är inte en allmosa, det är din förbannade rätt! Som sverige har skrivit under på att garantera.
Genom diverse juridiska krumsprång har Schengenområdet lyckats punktera denna rätt, skapat motsägelsefulla regler och prejudikat, och på sina håll skapat taggtrådsförsedda fängelser och plomberade tågvagnar.
De har tvingat flyende människor att anlita smugglare, förfalska dokument, ljuga om sin bakgrund och gömma sig från myndigheter.
De har tvingat människor att söka uppehållstillstånd av andra skäl, vilket skäl som helst, för att slippa åka tillbaka.

Svensk flyktingpolitik har inget med humanism att göra.
Det verkar som om det bara gäller att få hit så få flyktingar som möjligt. Visumtvång införs mot länder bara vid blotta misstanken om att flyktingströmmen kommer att öka. Istället för att stödja människor i nöd, gär man sitt bästa för att mota dem i farstun.
Som ett exempel kan vi ju ta det högaktella landet Irak. Under åtminstone tio år har det varit allmänt känt att Baath-regimen mördar oppositionen, att landet är förstört och utarmat. Det visste vi redan innan USA började prata om invasion. När så de svenska myndigheterna upptäcker att andelen irakiska flyktingar ökar, handlar man raskt och effektivt, genom att införa visumtvång för irakier.

Av många anledningar är det vår förbannade plikt att ta emot människor som befinner sig i livsfara. Vi lever i en rik del av världen, en värld som till största delen får sin rikedom genom att ta den från de fattigare länderna. Och så länge sverige säljer ett enda vapen till andra länder, ska vi vara beredda att ta emot de som inte vill bli dödade av dem. Att ta emot flyktingar från ett land sätter press på de regimer som de flyr från, det är ett klart ställningstagande mot förtrycket. I asyllandet kan motståndskampen fortsätta, och påskynda fallet för korrupta styrelseskick. Med en human flyktingpolitik ökar den internationella respekten, det visar att man tar sitt ansvar och inte bara försöker bygga upp murar. Men till största delen handlar det om enkel medmänsklighet, att hjälpa någon som befinner sig i nöd. Det behöver inte alls vara svårt.

Av Robert Svensson 04 mar 2003 09:35