Om köttätare, konsekvens och chefer

Om till exempel en chef för Röda Korset visar sig ha en miljon i månadslön blir många människor arga. Om Volvos boss har 2 miljoner är det få som lyfter på ögonbrynen. Chefen för Röda Korset kanske gör ett bra jobb och hjälper jättemånga människor, även om lönen borde varit lägre. Ändå får han ta mer skit än Volvochefen som både lyfter fetare lön och bidrar till att påskynda växthuseffekten.

Nu menar jag självklart inte att chefer för ideella organisationer ska ta alla pengar. Jag förstår att folk blir ledsna på sånt när pengarna så uppenbart kunde använts bättre. Det jag menar är att det i mångas ögon är okej att vara skitrik så länge man håller på med nåt dåligt. Är man snäll får man inte ha det bra. Det är en lite dum inställning.

Samma slags konsekvenstänkande stöter jag själv på ibland när jag förklarar att jag inte äter kött för att jag är emot köttindustrin. Många blir arga och frågar då hur jag kan ha skinndojor, äta fisk, dricka mjölk och så vidare. "De industrierna är ju också skitdåliga!"
"Vet du inte hur fiskindustrin funkar? Nu ska jag berätta..." Till saken hör att de värsta kritikerna gärna har skinndojor på fötterna och trycker ner en gösfilé eller två till lunchbiffen på ett väldigt konsekvent sätt.

Mitt svar är att jag gör så gott jag kan. Men detta räcker tydligen inte. Tar man ställning mot nåt som är dåligt måste man ta ställning mot allt som verkar tvivelaktigt. Inte gynna en enda dålig industri. Då är man inkonsekvent och betraktas som okunnig Det är ganska svårt att lyckas när det är dåliga industrier som styr världen.

Om man inte bryr sig om nåt kan ingen komma åt en. Då har man inga skyldigheter mot världen eller sig själv. Däremot är det fritt fram att påpeka andras dumma ologiska försök att ta ställning. Personligen tycker jag att det är bättre att göra lite bra och lite dåligt än att inte göra nåt bra alls.

Av Erik Gripenholm 27 feb 2003 15:16