Mediakrig

Ett modernt krig utspelar sig inte bara på ett slagfält med soldater eller med hjälp av högteknologiska "smarta" bomber. Nej, kriget utkämpar i lika hög grad i medierna där en önskvärd skildring av kriget är en del av den nyckelknippa som ska öppna upp den eftertraktade segerporten. Just skildringen av kriget, eller som nu, inför ett krig är av yttersta vikt för de inblandade. I det här fallet är det USA som har möjlighet att påverka medierna, men de är även mest beroende av att kriget skildras ur, för dem, en positiv vinkel. Även om det kan vara lätt att dupera medierna kan det vara lika lätt att hamna i TV-kanalernas och tidningarnas korseld.

Sedan lång tid tillbaka har propaganda varit en naturlig del av krigföringen. Man spred lögner och desinformation långt innan krutet var uppfunnet. I takt med utvecklingen gavs det fler möjligheter att sprida sina upplysningar genom exempelvis flygbladsbombningar och starka radiosändare. Allt sedan Vietnamkriget har de visuella mediernas roll i skildringen av krig blivit mer och mer framskjuten. Men då var inte de krigförande parterna särskilt medvetna om det enorma genomslag som TV-mediet hade. Främst drabbade det USA, då TV-bevakningen i hög grad bidrog till att ena och stärka den växande anti-krigsrörelsen.

Bilderna som kablades ut över stora delar av världen var ocensurerade och visade bland annat napalmbombningarna och deras effekter, sårade soldater, lemlästad civilbefolkning och gråtande barn. Det har blivit allt viktigare för de stridande parterna att kontrollera hur kriget skildras, vilka bilder som visas och vilka ord som används. Med erfarenheterna från Vietnamkriget har USA försökt att i större utsträckning kontrollera hur konflikter de är inblandade i skildras av media. Med denna lärdom i åminnelse hade den amerikaledda armén god kontroll över vilka bilder som förmedlades vidare till medierna under Gulfkriget. Främst bland rapportörerna stod amerikanska CNN vars bilder sedan vidarebefordrades till andra nyhetsmedier. Det fanns ingen möjlighet för Rapport eller några andra svenska medier heller för den delen att införskaffa förstahandsuppgifter. Man var helt beroende av andra institutioners urvalsvillkor och således fick man sända ut det man blev tilldelad. Vad är det då för bilder som strålar ut ur TV:n och lyser upp vardagsrummet? Jo, det är den tänkta segrarens bilder.

Som invånare i Sverige lever vi nu i en tid då mängden information är massiv och vi tvingas sätta vår tillit till de personer som väljer vad vi får se och läsa. För människor som bor i ett land där krig har varit frånvarande i snart tvåhundra år är det, för de flesta, bilder av krig det närmaste man kan komma själva kriget. Givetvis finns det undantag. Om vi tar ett kliv över Atlanten och landstiger i USA så hamnar vi i ett land där två tredjedelar av befolkningen enbart ser nyheterna på TV. Även om man kan finna en viss likriktning inom andra medieformer är det anmärkningsvärt att ett så genomslagskraftigt medium som TV ändå besitter en så pass dominerande ställning. Den selektion som medierna utför är hårda och när det handlar om utrikesnyheter är urvalet än mer begränsat.

Medvetandet är en syntes av vad en person vet och tänker omkring tillvaron och hur de upplever den. Men för en person som uppfattar sig själv som medveten och "upplyst" kan det vara svårt undvika den dominerande ideologin. En person som tar ställning mot någonting som presenteras i media, t.ex. en världsbild kan vara medveten, men samtidigt formad. Personen tar ställning till det som presenteras, till det som någon annan har valt att föra upp på dagordningen. Det är nästintill omöjligt att ställa sig utanför den rådande hierarkin om man vill diskutera någonting eller föra upp ett nytt ämne på dagordningen. På så vis bibehålls de strukturer som tillhandhar information och de som distribuerar densamma.

Det som är mest aktuellt just nu är det möjligen förestående kriget mot Irak. I mediernas värld har det för länge sedan inletts. Bilden av Saddam Hussein är redan målad. Det är en entydig bild som är helt i linje med "världssamfundets" svartvita värld. USA står för rättvisa och godhet. Irak är ondska och en skurkstat. Det vore intressant att tänka sig hur det skulle ha sett ut om upplevelseindustrin och de stora medianätverken hade sina säten i Karbala, Al Amarah och Baghdad. Skulle världen då se annorlunda ut, eller skulle den bara skildras ur ett annat perspektiv?

Hur kommer då världen att skildras i framtiden? Ja, de stora mediekonglomeraten kommer nog att bevara sin dominanta ställning, möjligen att de blir färre men större. Men i och med de relativt nya teknikerna är det möjligt att inhämta information från andra källor. Men bara för att en källa är mindre, och inte knuten till de stora medieföretagen så innebär det inte att de skulle skildra världen mer sanningsenligt. Dock innebär det att världen skildras ur fler perspektiv och att individen på så sätt kan tillgodogöra sig mer information och således försöka skapa sin egen bild. Men det är vanskligt. De alternativa källorna är inte alltid så lättillgängliga och hamnar ofta i skuggan av de få, men inflytelserika företag som hela tiden vinstmaximerar. Och de som kontrollerar medierna besitter således ett ointagligt försprång.

Av Martin Engström 26 feb 2003 15:35