Folkhemmet

Lärlingsjobben finns inte längre. På de praktiska människorna är det nästan skottpengar. När de visar upp sig skallar ropen och ekon hörs tydligt: ”IT…IT…IT”, efter dem.

Egoismen frodas och inte ens Round Up rår på den. ”Ta för dig, skit i andra”, är idag en alltför vanlig slogan. Ordet empati har allför många, inte minst ni politiker, effektivt raderat med knappen ”Delete”.

Inte ens våra folkvalda vet vad Solidaritet står för. Jo förresten, vart fjärde år när det är val. Då är alla välkomna, även samhällets utslagna.

”Kan du inte komma till vallokalen, ring bara så kommer vi, men bara idag för imorgon är det som vanligt igen.”

Förlåt, nu glömde jag julafton: ”Vi har öppet hus mellan 15-18. Då träffas vi alla i en varm gemenskap med mat, dryck, sång o musik…”

Ni politiker har låst er på era ombonade rum, och i era tjocka plånböcker trängs de hånleende kontokorten. Ni folkvalda vägrar att tala med oss vanligt folk. Vaddå, sjukvården, barnomsorgen, skolan, äldrevården – dålig, usel…??

”Vi känner inte igen din beskrivning.”

Det är klart ni inte gör, när ni aldrig befinner er ute i verkligheten bland fotfolket, ni som kallas elit och som alltid vet bäst och har svar på alla frågor. Misstron växer, färre och färre röstar, ungdomen skiter i er…Demokratins tegelstenar rämnar som Babels murar.

Tennsoldater, det är vad ni är. Stela – orörliga. Gjutna i formar och helt styva. Om ni åtminstone varit geléråttor, så fanns det ändå en liten chans till en viss rörlighet.

Än finns det tid att göra helt om, men det brådskar. Om inte, är jag rädd för att vi är förlorade som människor. Det finns helt enkelt ingen plats och ingen anledning länge att existera, för detta som kallas människosläktet.
Så enkelt är det faktiskt.

Av kjell ekborg 26 feb 2003 10:18