Rubinöga
Jag kan inte, men jag önskar att jag kunde
som ett löv
dina ord är som löv
viskar saker
jag darrar av
jag k a n inte
men jag önskar att jag kunde
då skulle jag viska tillbaka
svälja skriken
viska vackert
låsa in svärtan i ögonvrån
släppa glittret jag vet att du älskar
röra din hud den hud jag älskar
men jag är ett löv i en vind
kan inte kontrollera
skriken som inte är mina
som kommer ur min strupe
och blandar sig med natten
Av  Marta Lisabet Engman 24 feb 2003 10:14 |
Om författaren
Författare:
Marta Lisabet Engman
Om artikeln
Publicerad: 24 feb 2003 10:14
Fakta
Ingen faktatext angiven föreslå
Nyckelord
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, rubinöga, önskar, kunde | föreslå
Plats
Artikeln är inte placerad. föreslå