USA har bestämt sig sedan länge

Under en och en halv timmes tid satt jag som klistrad framför amerikanska CNN - som jag brukar kalla världsordningskanalen - och jag kunde konstatera att Powell åstadkom en dramaturgiskt oerhört skicklig presentation. Ja, Powell överraskade nog de flesta genom att lägga fram betydligt mer konkreta indicier och bevis än vad vi tidigare hade förespeglats; visserligen hade han ingen "rykande revolver" att visa upp men han kom med telefonsamtal mellan irakiska militärer som avlyssnats och med satellitbilder, allt i syfte att visa att Irak har tillgång till massförstörelsevapen samt att landet inte samarbetat med FN:s vapeninspektion på det sätt som resolution 1441 kräver.

Ska man tro på det Powell sa? Den amerikanska hemmapubliken gjorde det nog, och förmodligen har Bushadministrationen nu stärkt sina aktier inför det stundande kriget. Ska vi andra tro på honom? Under hela den tid Powell talade upprepade jag för mig själv ett antal gånger den bara alltför sanna sentensen: Sanningen är krigets första offer. För naturligtvis var det ett led i det mediala propagandakriget vi i går kunde bevittna. Att bedöma halten i de bevis som lades fram är givetvis omöjligt för en lekman, samtidigt som det är svårt även för en militär expert. Själva "det konkreta" i bilderna av bunkrar är bedrägligt, liksom fragmentariska samtal mellan militärer. På ett synnerligen obehagligt sätt spelade Powell på känslor när han retoriskt visade en liten giftburk.

Mot slutet av sin presentation, när Powell ville visa på Irakregimens band till terrornätverket al-Qaida, var hans argumentation synnerligen svag. Så sent som häromdagen läckte ju uppgifter från den brittiska säkerhetstjänsten som pekar på att Irak-regimen inte har några länkar till al-Qaida.

Nej, det avgörande man bör hålla i minnet är att det mesta pekar på att USA för ganska länge sedan beslutat sig för att angripa Irak militärt; kanske redan i somras. Och det är det som är problemet. Den enda rimliga hållningen är i stället att ge FN:s vapeninspektion tid och åter tid för att upptäcka de eventuella massförstörelsevapen som Irak gömmer. Som en åldrad diplomat nyligen uttryckte det: Hellre att vapeninspektionen får hålla på i år efter år än att ett vettlöst krig, med oöverblickbara konsekvenser och stora offer, sätts i gång. Ett krig kommer att destabilisera hela regionen och det kommer framför allt att skapa grogrunden för tusen och åter tusen villiga soldater i de fundamentalistiska terrornätverken.

Att Bushadministrationen under så lång tid, och i strid med folkrätten, kunnat ladda upp för ett förebyggande krig utan att möta något större motstånd från världssamfundet är en av vår tids stora tragedier. I ett land som Sverige har regeringen stått vid sidan av och väntat och väntat på FN:s besked, i stället för att med kraft kritisera USA:s arrogans.

Kommer folkopinionen i de europeiska länderna att påverkas av Powells tal? Jag tvivlar på det. Än så länge är antikrigsvinden i Europa och världen stark och växande, trots att egentligen bara den tyska regeringen tagit den riktigt på allvar. Men vi som är emot kriget måste ut på gatorna.

2003-02-06

Av Göran Greider 21 feb 2003 15:36