Språk - en brobyggare

- Terve, mitä kuuluu? Hej, hur mår du?. Många är de gånger när någon spontant påvisat sina finskakunskaper när jag med min finska väninna talat mitt modersmål på någon offentlig plats.

- Yksi, kaksi, kolme, neljä och så vidare när de räknat från ett till fyra.

Varje gång blir jag glatt överraskad över att finskan spridit sig till folk av olika nationaliteter, t ex svenskar, kurder, chilenare och somalier. Och faktum är att jag själv, även om jag inte är ute efter ett genuint svar på hur människan egentligen mår, börjar min inlärning av olika språk med just denna typ av fraser;

- Iska waran? somaliska

- Wie geht’s tyska?

- Come stai italienska?

Osv, för att inte glömma det amerikanska "Wazz up"?.

Kanske är jag naiv när jag ser kunnandet av några fraser på främmande språk som lika avväpnande som McDonald´s ursprungsidé om service med ett leende. Kanske kan de hjälpa oss att sudda ut gränser och komma närmare en förståelse och acceptans för det som kan ses som annorlunda. Vem vet, kanske skulle vi inse att vi trots alla våra olikheter också har en hel del likheter. Kanske skulle våra farhågor om det som skrämmer oss minska - när vi erfar att människor är människor, även om de har ett annorlunda utseende, språk eller en annan kultur.

Även jag kan vara rigid, tro inte annat! Därför anser jag min finska väninna vara en fantastisk varelse, då hon gång på gång konfronterar mina värderingar genom att berätta om hennes - i mina ögon - annorlunda vägval. Förutom att hon fått mig att inse att alla har rätt till eget liv genom egna val, har hon också vidgat mina vyer inom musiken. Vi har varit på en fantastisk orientalisk konsert förutom att inhandla skivor med artister som Sumer, Fairuz, Amro Dieb, Diana Haddad och Ihab Tawfik.

Nu försöker hon att övertala mig att börja dansa orientalisk dans, och jag funderar bannemej på att tacka ja, för att inte riskera fastna i min slentrian. På så sätt slipper jag ångra det jag inte gjort.

Jalla, Jalla!

Av Sari Hänninen 21 feb 2003 13:51