Jesus och poesin

"De väsentliga sidorna av verkligheten kan bara uttryckas med hjälp av dikt, dans, rytm, klang, bild och metafor." skriver biskop Caroline Krook i ett inlägg i "Jesus-debatten" SvD 6/2. Men att hävda Jesus som sann människa går tydligen bra på vanlig prosa. Lägger vi till att han också var sann Gud "rör vi oss inom den delen av verkligheten som kräver ett annat språk. Bara konstens uttrycksmedel duger." Problemet är att det Krook kallar konstens uttrycksmedel är grundläggande även för det "konstlösa" språket. Det är omöjligt att alls tala om något utan bilder. Vi konceptualiserar verkligheten i hanterbara bitar, oförmögna att ta in det överflöd av information som är atomernas mångfald.

Dessa begränsningar gäller naturligtvis också när vi talar om andliga ting. Mystikerns tal om "själens dunkla natt" är en begreppslig konstruktion som på ett rätt klumpigt sätt får representera en stark erfarenhet. Även de enskilda orden "själ", "dunkel" och "natt", använda i helt vardagliga sammanhang, är konstruktioner av en verklighet vi annars inte kan förstå. Och likväl förstår vi den. Bilderna har en referent, vare sig den är världslig eller andlig. I det senare fallet är referenten något oändligt och outgrundligt, men det säger mer om Gud än om språket.

Språket gör inte Gud mindre rättvisa än det gör åt den molekylstruktur vi kallar KG Hammar. Javisst, Gud är större och mer komplex men vi talar ändå om honom med ord som tycks referera just till Gud och inte någon annan. Utan denna tilltro till språket som en trots allt fungerande kommunikationsväg vore det fåfängt av Jesus att ens öppna munnen. Denne Jesus var fullt medveten om att "med himmelriket är det som..." Med detta "som" hänvisade han till en referent han kände personligen och alltså kunde uttala sig om. Många människor tog honom på orden och blev troende. Men därmed blev de inte litteraturkritiker.

När vi talar om Jesu uppståndelse är "uppståndelse" en konceptualisering av något slags referent. De första kristna, som mötte den uppståndne, trodde att ordet syftade på ett biologiskt faktum. Om vi anser detta orimligt får vi hitta en annan referent. I båda fallen talar vi i bilder. Evangelierna är ljuvlig poesi, men är de endast konstverk föredrar jag Tranströmer.

Av Mattias Agnesund 21 feb 2003 17:52