Dags att ta konsekvenserna

Nu heter det "Man måste få misslyckas ..." Och det ska vara just med betoning på måste och miss- och sedan ska man svälja -lyckas och avsluta med en lite tveksam tystnad.

Tystnaden är till för att se om det är någon som vågar säga emot. Och sen när ingen säger något laddas orden med visdom och människokännedom och empati och så gör meningen en sväng in i högra hjärnhalvan och där fastnar den medan luften fylls av Disneysurrande kolibris. Det känns varmt och avslappnat och den som lyssnar känner sig god. Och hör inte vad som kommer sen. Men efter visdomsordet kommer gärna fakta som "Posten kommer att förlora en halv till en miljard kronor i år." Eller "SJ måste få en miljard annars läggs det ned" eller att "Polisen har tretton miljarder per år men ändå får tre av Sveriges kommuner nöja sig med två patrullerande poliser. Tillsammans".

Man hör inte riktigt vad de säger, det är bara "Man måste få misslyckas" som dröjer sig kvar i minnet och det låter så schyst. Hur skulle man kunna säga emot? Han som har förlorat så många... var det miljoner eller miljarder?

Så där går det på tills man hört mantrat en gång för mycket. Måste man verkligen få misslyckas? Är det inte så att alla misslyckas och det viktiga är vad man gör sen?
Och så tänker man till och kommer att tänka på att nog finns det personer som tar konsekvenserna. När det kom ut att Gudrun Schyman försökte sänka sin skatt trots att hon gillar hög skatt avgick hon.

Och så minns man att hon sa: "Om partiet är enigt sitter jag kvar." Det betyder att om andra sagt: "Du måste få misslyckas Gudrun" då hade hon inte avgått. För hon tyckte ingenting själv. Det var de andra som bestämde att hon skulle gå. Hon tog konsekvenserna för att andra sa att hon måste.

Det vore ett mycket enklare system att man måste ta konsekvenserna.

Åtminstone för oss som uppfostrar barn.

När de dummar sig, och det gör inte bara andras ungar, så säger man: "Om inte du skärper dig får du gå in på ditt rum/torka upp annars får du ingen veckopeng/säg förlåt" och sådana saker. Och om det då finns vd:ar och partiledare som tar konsekvensen när de klantat till det och skippar det där om att man måste få misslyckas och i stället säger: "Vi avgår/sänker våra löner/ber om ursäkt." Då håller systemet.

Annars är det lätt att tänka sig en generation barn som absolut inte tänker skärpa sig, torka upp och säga förlåt. De kommer att säga: "Men mamma, man måste få misslyckas" innan de med en axelryckning lämnar rummet.

Det är då man kommer att bli riktigt arg på alla existentiella gurus som tycker det är naturligt att göra av med miljarder. Nästa gång jag hör det nya mantrat är det dags för lite mothugg. Vad sägs om vanliga grejer som: "Hur menar du då?" "Det förstår jag inte alls" eller: "Det tycker inte jag." Misslyckas gör man. Konsekvenser tar man.

Välkomna tillbaka från Lala-land!

2003-02-07

Av Susanna Hakelius Popova 21 feb 2003 15:39