Backyardblues

Mike stövlade upp i sin portuppgång och fumlade lite med nyckeln medan han gick upp de fyra trapporna. "När faaan skall de fixa hissen", muttrade han för sig själv och började sedan vissla på en gammal Gary Moore-dänga.

Han såg att titthålet, hos den gamla RoseMary, blev mörkt när han gick förbi så han tryckte upp sina plutande läppar mot hennes dörr och hojtade glatt, "Sov gott Rosie, och vill du ha hela paketet så vet du vart jag bor". Skrattandes åt sin egen fyndighet snubblade han till på sista trappsteget, vilket fick honom att skratta än mer.

Han lyckades med stor möda och visst besvär få upp dörren, klev in och lät jacka, byxor och tröja ligga kvar på hallgolvet. Iförd endast kalsonger och strumpor stegade han in i det mörka vardagsrummet där han klappade katten lite på väg mot fönstret. Han suckade djupt, tittade ut över innergården och passade samtidigt på att klia sig på pungen. Han gick till vardagsrumsbordet, svepte resten av den whiskey han påbörjat innan han gick ut och satte sig sedan bredbent i soffan med båda fötterna på bordet. I soffan låg fjärrkontrollen och med ett vant handgrepp zappade han igång skivan som låg i CD-spelaren.

Han lutade sig tillbaka, rapade ljudligt, slöt sina ögon och tänkte på hur kvällen varit. Ganska så snabbt skingrades de tankarna och han började drömma om att få stå där på scen, med just Gary och "jamma" sanslös blues. Han ylade med till refrängen så pass högt att Rosie bankade med kvasten där under. Till svar vrålade han bara "I still got the bluuuuues for yoooouuuuuu Rosie, hör du det".

Skivan snurrade och likaså Mikes dagdrömmar som snart övergick i nattdröm. Efter bara en liten stund vaknade han med ett ryck. Skivan hade slutat snurra och det var något i luften, något han kunde förnimma, något som höll på att hända. Han kliade sig först i pannan, sen i skrevet varpå han reste sig upp. Kollade efter katten, och den låg i fåtöljen där den brukar så vad var det för något han kände? Han gick ut i köket och tittade ut över kyrkogården som låg intill. Han såg några ungdomar som vinglade fram där men det var inte det.

Han började bli orolig för han hade inte rökt på något ikväll, det var flera år sedan. Han tog några djupa andetag och försökte känna in. Det var inget ont, det var... han funderade... det kändes vackert, det lät som en stilla tyst blues, en loveblues. Han gick ut i vardagsrummet igen och började förstå vad det var. Långsamt, nästan andäktigt smög han fram mot fönstret som stod lite på glänt. Han kunde känna lukten av nyslaget gräs och höra något röra sig där ute, tyst, mycket tyst.

Med näst intill visshet om vad han skulle få se närmade han sig den sista metern till fönstret så han kunde se ned över den lilla bakgården. Han tittade en stund, blev alldeles varm, log för sig själv och vände sedan om. Han gick och satte sig hos katten någon minut, som blev mäkta förvånad att husse lade märke till henne. När katten somnat om gick han själv och lade sig och somnade snart till tonerna av en backyardblues.

Av Magnus Nilsson 21 feb 2003 13:52