Känslor och ord

Satt just och funderade på att skriva ner hur det känns just nu. Göra ett försök att beskriva obeskrivbara känslor med ord. Varför skulle jag göra det?

Vad fyller det för funktion att skriva, bokstäver, ord, meningar och texter?

Är det bara för att ibland få höra att det är välskrivet, att det kanske t o m berör? För visst är det så att det känns skönt att höra. En av drömmarna hos en författare är väl just att få beröra med sina ord.

Eller är det något desperat sätt att visa smärta? För smärtan finns där, men varför skall jag skrika ut den när det bara finns en på jorden som kan hantera den?

Skulle kunna berätta om den gångna helgen som innehöll hinkvis med känslor vilka tillsammans skulle kunna bli en hel roman. Haft tankar om hur jag skall kunna måla detta, med ord, men det blir inte så idag.

För vem har glädje av att ta del av den egotrippen? Vem har någon som helst nytta av att jag viker ut mitt inre som en modell viker ut sitt yttre på ett mittuppslag? Vad har du för nytta av att jag, från min värld beskriver, målar bilder ur mitt liv? Antagligen ingen alls.

Det tål att fundera på för det finns en sida till av skrivandet, jag tycker om att skriva...

Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av Magnus Nilsson 20 feb 2003 09:42