sourze.se

Gymnasieskolan - ett Jasså!

Som relativt nybliven gymnasielärare ställer man sig frågan vad vi vill med vårt utbildningsväsende.

Utbildningsförvaltningar uppdrar åt frustrerade skolledare att säkerställa elevers behov av ämneskunskaper utan att på något sätt ta hänsyn till de resurser som verkligen behövs. Lärare faller till föga för trycket, att elever skall ta sig igenom utbildningen med godkända betyg, och underlättar denna process genom att medvetet göra avkall på kunskapsnivån.

Det viktigaste för varje ansträngd kommunal skola är att behålla eleverna, till vilket "pris" som helst, för att inte gå miste om den attraktiva skolpengen. Lärare inom alla program uppmuntras att se genom fingrarna vad det gäller krav på elevers uppträdande, inlärningsförmåga, och allmänna uppträdande. Kraven får aldrig bli så omfattande att eleverna misslyckas. En misslyckad elev, som hoppar av, innebär en reell ekonomisk förlust på cirka 60 000 kronor. Om en elev per klass i en medelstor gymnasieskola "hoppar av" går hundratusentals kronor till spillo. Pengar som redan är "intecknade" för driften av kommande termin/läsår.

För att ytterliggare understryka den bisarra situation som råder så kommer gymnasieskolan under de kommande åren att översvämmas av stora årskullar elever som har en sak gemensamt. De har alla gått igenom grundskolan under det 90-tal som inneburit ständiga neddragningar av skolans pedagogiska resurser. De elever som varit i stort behov av särskilt pedagogiskt stöd blev ofta bortglömda/gömda i den allmänna besparingsivern. Många elever som kommer in i dagens gymnasieskola har så dåliga förkunskaper att man som lärare får vara tacksam att de faktiskt kan läsa!

Som gymnasielärare får man ägna 55 procent av tiden till ordning och uppförande 20 procent till att upprepa vad dagens uppgift består i samt 25 procent ämnesinlärning. Eleverna ställer sig ofta helt oförstående till de krav som vi deklarerar. Att man i ett klassrum, inomhus, tar av sig ytterkläder i form av jackor, halsdukar och mössor upplevs som kränkande! När eleverna slutligen blir varse vilka uppoffringar som måste göras börjar avhoppen. Cirkusen är nu igång! Studievägledare, skolkuratorer, skolsystrar, klassföreståndare, rektorer och lärare blir nu indragna i en ström av ärenden där man å ena sidan vill skapa förutsättningar för varje elev, å andra sidan, vill värna om den knackiga ekonomi som respektive program balanserar under.

Här gäller det att rädda det som räddas kan. Slutligen, självklart, blir det vi som står längst ner i utbildningskedjan som får ta smällen. Vi ombeds, under förtäckta hot om indragna lärartjänster, att "sänka" nivån en aning. Kan man inte tolka skolverkets kurskriterier lite annorlunda. Om man ändrar "skall" till "bör"! Som lärare vill man behålla tjänsten, eleven samt sin yrkesstolthet. En omöjlig ekvation! Något får stryka på foten och inte blir det eleven. Det blir istället yrkesstoltheten som får ta smällen.

Genom att kisa och blunda på rätt ställe kan man lotsa eleven genom systemet. Ekonomin är räddad, eleven är räddad, tjänsten är räddad, men, samhället är den stora förloraren! Och det är samhället som har givit mig uppdraget, men, var det så här det var tänkt?


Om författaren

Författare:
Olof Loklint

Om artikeln

Publicerad: 20 feb 2003 09:33

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: