Bomba till höger och vänster!

När kommer egentligen den dag när debattörer kan respektera varandras åsikter på allvar? Utan att blanda in de fördomar man har om sin antagonists eventuella politiska hemvist?
Vi har i Sverige tyvärr frusit fast i en höger-vänster-skala som gör att människor blir förvånade när det finns moderater som är mot EMU, när det finns vänsterpartister som är för EMU eller när det finns centerpartister som överhuvudtaget tar aktiv ställning i politiska frågor.

"Men ännu stinker byarna, och luften fylls av gas,
när liken ruttnar i Afghanistan.

Och ännu gråter kvinnorna, över hundratusen barn
som tynar bort i tält i Pakistan."

Vad det handlar om denna gång är alltså ett krig i Irak. För eller emot. En skribent på Sourze VET att de som är emot kriget är också för Saddam Hussein. Så här skriver liberalen Samuel Sirén i ett av kommentatorsfälten på Sourze:

"Jodå, det är demonstrationer FÖR Saddam, tillsammans med Saddams flinande utrikesminister Tareq Aziz. Och ni skulle sannolikt ha demonstrerat mot USA tillsammans med Heinrich Himmler på den tiden det begav sig!".

Sirén utgår alltså, trots att han kallar sig liberal, från att massan är just en massa och inte består av tusentals, miljontals, individer med sina egna tankar kring världspolitiken dagsaktuella händelser. Som av olika skäl hade samlats av en minsta gemensam nämnare: De tycker inte om angreppskrig. Vissa av dem kanske gillar Saddam, det fanns säkert sådana med i tågen. Men lika säkert är att andra som var med avskyr honom. Ytterligare andra som var med kanske gillar tennis, någon är kommunist, en tredje tycker inte om folk som petar i näsan på offentliga platser och en fjärde har aldrig demonstrerat förut eftersom han är en konservativ gammal surgök, men krig tycker han ändå inte om eftersom han förlorat två bröder i ett.

"Och ännu faller bomberna, över dom som inget har;
Ännu brinner folket i Afghanistan."

Å andra sidan ställer sig Christofer Olsson frågan "Varför vill bara högern mörda?" i en artikel från den 13 februari. Han skriver där:

"Det är för mig en intressant företeelse att så fort man ställs inför ett stort beslut som kan komma att kräva tusentals oskyldiga människors liv, så fort frågan kommer upp, hur svår eller lätt frågan än är att besvara, så är de enda röster som väcks angående de oskyldiga dödsoffren vänsterröster. Åtminstone ter det sig så."

Jag kan dock ge Olsson ett exempel på en "högerröst". I min hemstad Göteborg, hade Ingrid Segerstedt-Wiberg, 91 år och gammal folkpartist, tagit sig till Götaplatsen. Såhär sade hon till Göteborgs-Posten den 16 februari:

"Vi måste stoppa amerikanerna. Och jag tror vi lyckas. Folkopinionen är stark och den blir allt starkare. Bush måste vika sig. Om han går till attack utan FN-mandat då får han hela världens förbannelse."

Segerstedt-Wiberg verkade, som vanligt, bry sig föga om vad som förväntades av hennes politiska etikett. Det viktiga för henne, som det varit under de senaste 60 åren, var att stoppa krig och onödigt lidande.

"Det finns ett pris för frihet som alla vet är sant;
Det priset kommer alltid va konstant:
Går friheten förlorad på någon enda plats
så har den gått förlorad överallt."

De återkommande citaten handlar om Afghanistan. De kommer från en låt om Afghanistan. Skriven av Björn Afzelius. Som dog 1999. Så hur kan han, den gamle kommunisten och Castro-kramaren, ha skrivit en sång om USA:s "krig mot terrorismen" 2002?

"Och ännu faller bomberna över dom som inget har;
Ännu brinner folket i Afghanistan.
Men så länge dödens riddare, får så sitt kalla hat
så råder ännu vinter i Moskva."

Låten heter "Glasnost" och kom 1987.

Tappat hakan? Saker och ting är nämligen inte alltid vad de ser ut att vara. Människor tycker inte alltid som de förväntas tycka.

Och invanda etiketteringar grumlar oftast synen.

Av Niklas Jendeby 19 feb 2003 13:06