Strömningar i Sverige runt sekelskiftet

I början av 1800-talet kom ett antal nya ord att ingå i det svenska språket: nationalkänsla, nationalsjäl och nationalkaraktär. Dessa ord avspeglade de nationalistiska idéer som började uppstå i Sverige vid den här tiden. Samtidigt kom författare och konstnärer att börja leta efter den folksjäl som skulle vara landets fundament. På 1890-talet framträdde nationalromantiken och man betonade allt mer det egna, en romantik runt det nationella uppstod. Folklivsmåleriet återkom på 1890-talet med Anders Zorn och inom litteraturen framträdde Verner von Heidenstam, vars författarskap under 1890-talet fick en nationell inriktning. Samtidigt började letandet efter det svenska, vilket kom att ta sig uttryck såsom grundandet av Svenska Turistföreningen 1885 och Skansen 1891. Under 1890-talet kom också sången "Du gamla du friska" att bli en sorts nationalsång. Firandet av nationaldagen började och den svenska flaggan togs allt mer i bruk. Genom de olika industriutställningar som förekom i Europa under denna tidsperiod kom Sverige att granska sig självt. Stockholmsutställningen 1897 innebar att självförtroendet i Sverige växte. Dessa stora utställningar kan ses som en arena där det nationella visades upp, både för en inhemsk och en utländsk publik. Exemplet med industriutställningen kan ses som en positiv uttryck för den nationella samanhållningen, men även hot- och motbilder gentemot vilka svenskheten kunde kontrasteras var viktiga. Ett exempel på en konflikt av betydelse för den nationella samanhållningen var rysskräcken, vilken fick nytt bränsle genom Sven Hedins skrift Ett varningsord 1912.

Det nationella kom att bli det nya dominerande temat i samhället, vilket kom att påverka den politiska debatten. Nationalismen kom att bli en överideologi som man inom politiken inte kunde negligera. I diskussioner om till exempel värnplikt och unionsfrågan med Norge var man tvungen att hänsyn till det nationella. Det var inte endast inom högern som nationalismen kom till uttryck. Även socialdemokratin pekade på att de förslag som den framförde var för nationens bästa. Högern ansåg dock att socialdemokratin var fosterlandsfientlig, samtidigt som socialdemokratin från vänstern fick kritik för att vara för nationalistiskt. Socialdemokratin framstod alltså både som nationalistiskt och antinationalistisk. Det fick till följd att socialdemokraterna distanserade sig från ungsocialisterna och betonade försvarsfrågan allt mer, vilket för högern var en viktig fråga. Socialdemokratin kom att bli allt mer positiv till en inre nationalism. Inom bondeförbundet kom nationalismen att ges stort utrymme. Nationalismen inom bondeförbundet var knutet till protektionismen, men även riktad mot den internationella kapitalismen. Liberalerna kom att söka sig åt höger och blev också allt mer nationalistiska. I nationalismen kom alltså de svenska partierna att finna en gemensam ståndpunkt, men det var inte endast nationalismen som förenade dem, även rasbiologin kom att bli en samlingspunkt.

Rasbiologin hade i Sverige fått en institutionell bas genom Rasbiologiska institutet i Uppsala. Att rasbiologin förenade över partigränserna visades genom den motion som 1920 framlades i första kammaren om inrättandet av ett rasbiologiskt institut. Undertecknarna var bland annat Alfred Petrén socialdemokrat och Nils Wohlin bondeförbundare. Även den steriliseringslag som antogs i Sverige 1934 hade föregåtts av en motion redan 1922, som undertecknades av bland annat Alfred Petrén, Ernst Wigforss och Nils Wohlin. Denna motion och även steriliseringslagen visar att rasbiologin var en förenande faktor i den politiska debatten. Det enda som hade vållat någon debatt vid antagandet av steriliseringslagen var om vem som skulle bestämma om steriliseringen av psykiskt utvecklingsstörda.

Inrättandet av Rasbiologiska institutet i Uppsala och senare antagandet av en steriliseringslag var ett svar på den degenerering som en stor grupp människor ansåg hade gripit omkring i samhället. Denna degenerering ansågs ha orsakats av industrialiseringen, urbaniseringen och sekulariseringen, med andra ord ett modernt levnadsmönster. Detta fick till följd att svensken såg en hel del problem, men det var inte alltid de "verkliga" problemen som belystes. Man oroade sig för den ökande invandringen och vad den skulle betyda för svensk kultur.

Industrialiseringen ansåg man hade medfört en social utslagning av vissa grupper som ekonomiskt kom att belasta samhället. Samtidigt kom också sjukdomar som man ansåg vara ett utslag av tidsålderns hektiska och omvandlande liv. Ett exempel är neurasteni nervtrötthet som kan karaktäriseras som en följd av denna process. Sprit- och tobakskonsumtion ansågs då som nu vara skadligt för hälsan och äventyrade samhällets sundhet. Man ansåg till exempel att tobaksbruk framkallade sinnessjukdom.

Ett viktigt begrepp var ordet hälsa inom medicinen och idédebatten under senare hälften av 1800-talet, vilket kom att utvecklas till ett favoritord. Man skulle ha en sund kropp och sunda tankar, vilket gick hand i hand med ett sunt samhälle. Studenttidningen "Verdandi" hade en skriftserie där man publicerade nummer om till exempel ”Bad är hälsa”. Bland annat genom dessa skrifter skulle befolkningen uppfostras för att bättre kunna ingå i det nya samhälle som växte fram. I samband härmed växte intresset för hygien och hälsovård. Under senare hälften av 1800-talet kom det hygieniska vetandet att anta en programmatisk form. Hygienikerna ansåg att de breda folklagren måste medverka för att de hygieniska principerna skulle genomföras. Detta för att förbättra individerna i sig och därmed ge samhället friska medborgare. Samhället kunde alltså uppfattas som en organism, där dess funktioner var rubbade på grund av olika "sjukdomar" som man ansåg hade infekterat samhället. Som exempel på dessa "sjukdomar" kan nämnas degeneration, dekadens och kultursjukdomar till exempel neurasteni. Om dessa problem inte motverkades skulle till sist organismen avlida. Dessa "sjukdomar" bemöttes bland annat genom rasbiologi och hygienrörelsen.

Denna redogörelse för tidsandan runt sekelskiftet 1900 i Sverige är långt ifrån komplett men de viktigaste dragen är med. Det fanns en allmän rädsla för den omvandlingsprocess som industrialiseringen och den därmed efterföljande urbaniseringen hade fört med sig. Gamla välbekanta mönster hade förändrats och det fanns en allmän känsla av att leva i en hektisk tid.

Av Mikael Widéen 17 feb 2003 11:11