På chatten

Chatfeber.

Jo,hon visste att man skulle vara försiktig och allt det där, men hur lätt var det när datorn bara stod där och nästan ropade på henne? På sin tron, på skrivbordet, där stod den och lockade och inte kunde hon säga nej, inte kunde hon inte! Vara klok och förståndig nu i detta tillstånd som hon befann sig i, nej, nej!

Som en magnet drog den henne till sig och hon var hur ansvarslös som helst. Men inte brydde hon sig, inte då!
Det var en hel djävla värld därinne och så hade hon funnit de där små rummen. Hon var nyinvigd på nätet och fumlande, famlande hade hon börjat undersöka vad denna nya värld bestod av och det blev mer och mer och nej, hon kunde inte sluta, inte stoppa och karusellen for allt vildare med henne. Och varje natt väntade de där små rummen och hon hade ett namn där som man kände igen och det var omöjligt att sova hur hon än försökte.

"Logga in"... så kom de där obeskrivligt sköna små pipen... och en liten andlös väntan och så!... ansluten! Inne! Hemma! Oh,vilken lycka! Och de små rummen väntade och där fick hon en alldeles ny röst, ett mod att tala, en möjlighet att lära känna människor på ett alldeles nytt sätt. Plötsligt pratade hon med människor med underliga sexuella böjelser och se, de var snälla och trevliga och även om hon avböjde alla sådana inviter så var de öppna och hon fick veta saker som hon aldrig hade haft en aning om förut.

Hjärta till hjärta, själ till själ och inga förutfattade meningar angående utseende, klädestilar och sådana ting. Bara röster i natten och hon var full av ord och blev snabbare och snabbare med tangenterna, ja, fingertopparna flög över bokstäverna och orden forsade ur henne och hon lärde sig att lyssna och fick del av människor från hela landet och mer därtill och alla hade de en historia att berätta.

Sen kom en man. Inte visste hon vad det var som hände,sa hon,men hans ord blev hans röst och hon tyckte att hon kunde känna hans närvaro hur intensivt som helst.

Och en kväll blev hon kär. Förälskad. Vansinnigt, tokigt förälskad i en skugga, en fantom och när han kallade så var hon där. För de sa att de älskade varandra, de brann som eldar, de älskade vilt och utan hämningar och hela dagarna brann de fortfarande efter nätternas glöd.

Och hon kom på sig med att sitta och le för sig själv bara av minnena från natten som var, kom ihåg hur han hade sett på henne och att han fått henne att klä av sig alldeles naken och hur underbar han var!

Och de älskade så vilt i ett rum fullt av människor men ingen kunde se dem och ingen hörde för de viskade,viskade
och den gröna texten och glöm bara inte att uppdatera och så kysste han henne igen.

Och tiden den gick. Det blev veckor, det blev månader, det blev ett helt år.

Och han målade hennes porträtt efter ett foto och hon skrev dikter om en phantom som lockade henne och musiken hade de att dela. På varsitt håll hade de sina liv men de levde med varandra fast de aldrig någonsin träffades in real life, som det heter, men ändå så var de så nära och de byggde drömmar och smidde planer och rosor fick hon och de prunkande röda på borden.

Hon säger att hon ännu tänker på honom. Hon säger att hon alls inte ångrar vad hon gjort. Fast hon hade mig.

Men jag rörde ju aldrig vid honom, menar hon. Så jag var inte otrogen mot dig på riktigt.

Och jag ser på henne med fundersam blick.

"Inte på riktigt?"

...Hm?

Nickname mr X


Bidrag till författarskolan på Sourze...

Av Lillith C. Castor 12 feb 2003 17:46