Fem år som kommunalpolitiker DEL 1

- Hur går det i politiken då? frågar Oskar när vi möts på badstranden.

- Jodå vi leder med 7-2! svarar jag hurtigt, varpå vi börjar diskutera allt från näringsliv till skolor.

Det politikerförakt som det pratas så mycket om gäller nog bara när man ser politiker som ett kollektiv. När jag berättar att jag pysslar med politik så är de flesta nyfikna och vill veta mer. Det ofta formligen sprutar av åsikter som jag bara "måste" föra vidare.

Hur började det?

Vid valet -94 var det några föreläsare i skolan från de flesta partierna, jag och några kompisar anmälde intresse för SSU. Så småningom kom det en ombudsman från distriktet och hjälpte oss igång med en förening. Det var väl inte världens aktivaste förening men vi hade en del aktiviteter. För de pengar vi lyckades skrapa ihop på knattediscon åkte vi på allehanda kurser där vi kände oss som kusinen från landet eftersom vi alla var femton år och inte hade den minsta erfarenhet av politik. Efter tre intensiva år lades klubben ned på grund av att vi bara var två killar som bodde kvar på orten, tjejerna hade bestämt sig för att läsa på ett annat gymnasium.

Det nya intresset för politik hade jag dock kvar och gamlingarna i partiet hade var väldigt välkomnande, de skulle bara våga annat när det kommer personer som drar ned medelåldern med ett 10-tal år. Jag tyckte det var riktigt trevligt på mötet med den socialdemokratiska föreningen. Det enda jobbig var att man var tvungen att lära sig dricka kaffe.

Föreningsmöten eller kafferep.

Föreningsmöten kan beskrivas som allt från kafferep till enorma slagfält av åsikter. Man kan dock sammanfatta det i fyra stående punkter. Inkomna brev, där man tar hand om alla de brev som kommit in, ofta ointressanta räkningar och faktablad. Sen diskuterar man frågorna som är på gång inom kommun och landsting. Den svåraste punkten är dock nomineringar till alla de olika uppdragen. Det bör ju vara någon som ar beredd att offra tid och som kan företräda partiet. Den fjärde punkten som diskuteras demokratiskt är när man skall dricka kaffet. Det är nog den viktigaste punkten för där kommer diskussionerna riktigt igång, som Gustav Svensson sa:

- Är magen glad, så är människan glad.

In i en nämnd.

Efter ett tag som politiskt aktiv blev jag som de flest andra tillfrågad att sitta med i en kommunal nämnd. Jag tackade ja till en plats som ersättare i barn och utbildningsnämnden utan att riktigt veta vad det innebar. Men en dag damp det ned, det första bruna kuvertet innehållandes dagordning och jättemånga andra papper. På de första 14 bladen så stod det en mening på varje sida med färdiga förslag till beslut. Till detta kommer bilagor som miljöpolicy, utredningar, remissvar m.m. så man vet exakt vad det är man ska besluta om. Det var med ganska stor besvikelse jag konstaterade att nästan allting redan var beslutat och klart. Ja, formellt så är det ju nämnden sak att besluta men innan varje nämnd så har först ordföranden och förvaltningschefen haft en beredning där de valt ut frågor inför ett arbetsutskott. Arbetsutskottet består av knappt hälften av nämndens ledamöter och meningen är att dessa skall kunna arbeta snabbare än nämnden - det känns dock som de där utskotten mer stänger ute resten av nämnden och på så sätt saktar ned arbetet - efter arbetsutskott så skickas kallelsen ut till nämnden: På nämndssammanträdet är det, ofta äntligen, dags att få någonting gjort. Efter att man inom partiet har diskuterat frågan så är det dags att jämka ihop åsikterna, även om politiska motsättningar skapar kreativitet så brukar enhälliga beslut vara att föredra när besluten väl tas.

Av Fredrik Rönning 12 feb 2003 09:27