Jag läste Henrik Hermanssons krönika "Obegripliga poeter är klåpare."
Det var då en anklagelse av rang.
Hermansson är dock lite motsägelsefull. Han slår knut på sina egna argument. I tredje meningen skriver skriver han: "Jag tycker att en bra dikt omedelbart väcker en tanke eller en känsla."
Där håller jag med! Även om ordet "omedelbart" kan töjas och tänjas endel. Ändock, tanke och känsla... bra bra.
Men så två meningar senare skriver han: "Jag vill inte sitta och gissa vad poeten menar."
Det är då i alla fall jag börjar undra vad Hermansson själv menar.
Det är fritt fram för alla att gissa och spekulera i dessa två meningars motsatser. För visst är det väl skillnad på vad dikten säger läsaren och på vad poeten vill säga läsaren? Och vad är egentligen meningen med poesin?
Tänk till, jag tänker nämligen inte tolerera något annat.
Av Arvid Jurjaks 11 feb 2003 18:05 |
Författare:
Arvid Jurjaks
Publicerad: 11 feb 2003 18:05
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå