Om nationsbegreppet

För 3 eller 4 år sedan såddes ett frö i mitt huvud, något jag inte förstod vid den tiden. Det var min lärare i samhällskunskap som kastade fram det för mig vid den tiden
barocka påståendet att nationer bara är något påhittat av människan.

Jag började genast rabbla upp tyst för mig själv
"vad är då allt mellan Norge och Finland, mellan Gustav
Vasa och nutid, mellan Smygehuk och Treriksröset om
inte Sverige?"

Men tiden gick och ibland hände det att jag funderade på det där han sa. Och någon gång långt efter det att jag tagit
studenten och lämnat den skolan så satte jag mig ner och försökte reda ut begreppen. Och efter ett tag stod det klart för mig vad han menade, och jag började forma egna tankar kring ämnet.

En av de delar av själva frågan om nationsbegreppet jag har funderat på sedan dess är själva uppkomsten av nationer, och varför vi än i dag håller på illusionen. Jag tänkte jag skulle börja med att förklara varför jag säger att nationer är en illusion, och sedan får vi se vart tankarna hamnar.

Om vi tar exemplet med Sverige och en nyfödd person. Den här personen anses vara svensk. Personen i fråga lyder under svensk lag. Detta till skillnad mot till exempel en godtycklig person född i Iran. Denna person anses vara
iranier och lyder under iransk lag. Här har vi redan två paradoxer, två exakt likadana människor utan egna tagna beslut, behandlas olika utifrån godtyckliga förhållanden,
närmare bestämt vid vilka koordinater barnet eller kanske rent av barnets föräldrar kom till livet.

De två paradoxerna då. Den första är att de två personerna som efter allt vi verkligen vet om dem, tillmäts två olika nationaliteter. Nationaliteter är förknippade med diverse fördomar och stereotypa generaliserade egenskaper. Det här är givetvis ingen individs fel eller ansvar, men människor fungerar så att man gärna placerar människor under en etikett för att slippa hålla reda på alla invidider. Det här kan förstås medföra orättvisor och liknande i form av diskriminering och disindividualisering.

Den andra paradoxen är det tidigare nämnda faktum att dessa två människor inte är lika inför lagen. Med anledning av att världen består av en mängd olika områden med sinsemellan oberoende lagbeslutande och lagutövande organ, så skiljer sig rätt och fel åt i olika delar av världen. Till exempel kan tänkas att de båda barnen i sin ungdom begår en stöld, låt säga att de stjäl ett par byxor i en butik. Låt oss säga att det ena barnet straffas hårdare än
det andra för ett i vårt exempel likvärdigt brott, man behandlas alltså inte utifrån vilken person man är.

Min idé om vad som ligger bakom instiftandet av nationer är att människan till en början höll ihop om grupper om några få familjer. Sedermera blev man bofasta och byar bildades. I takt med att handeln ökade växte byar till städer. I takt med ökad kommers fanns möjligheter till ökad makt, detta ledde till att furstar och kungar såg till att skaffa sig förtroende eller makt nog för att regera städer eller landskap. Detta var dåtidens nationer. En nation måste
defineras som det geografiska område som den aktuelle monarken förmår regera. Detta gav folket en gemensam aktivitet, alla lyder under samma ledare, detta leder i sin tur till tydligare gränser vilket leder till tydligare ischer av språk, kultur och religion. Dagens nationer är födda! Människor växer sedan upp i varje ny generation och får lära sig att man tillhör en viss nationalitet. Det här perpetuerar nationsidentiteten som något reellt och till och med viktigt hos människan.

Detta får pga ovanstående anledningar anses vara olyckligt då man knappast kan argumentera varför t.ex Belgien är mer nation än en godtycklig area mitt i Asien. Och det skapar också en olycklig "vi och dom" situation, där man gärna ser sig själv som lite finare, och framför allt, värderar det egna folket högre än annat folk. Det är för mig en helt förkastlig tanke att en person i Helsingborg som jag inte visste existerade skulle vara mer värd än en person i Seattle jag inte visste existerade.

Slutligen så vill jag säga några ord om nationsbegreppets framtid. Jag har själv väldigt svårt för att sia i hurdan
framtiden kommer att se ut, men det är min förhoppning att vi i framtiden ser till varandra som individer och likar, och för länge sedan lagt nationsbegreppet bakom oss.

Av Christofer Olsson 11 feb 2003 13:25