I dagarna pratas det mycket om...

Det som jag valt att berätta handlar om maktmissbruk från polis och skola. Lite bakgrundsfakta så att ni lättare kan förstå.

Efter skilsmässan flyttade jag med mina 3 söner till Fristad, en liten landsort utanför Borås. Jag valde att flytta dit därför att barnen gick i skola där och hade sina kompisar på orten och själv kunde jag promenera till jobbet. Barnens far valde att vara helt frånvarande och som han sa jag är lyckligare utan dem. Jag var obekant med alla på orten och mina egna släktingar bor runtom i Jokkmokk. Att bli avlöst någon gång var otänkbart. Jag måste klara detta ensam. Förutom jobbet på vårdhemmet, jobbade jag också med att ta hand om fosterbarn. Men det ämnet tänker jag inte skriva om denna gång.

Alla mina söner ar mycket starka personligheter. Den sonen som jag skall berätta om utveklades till en mycket framstående idrottsman och spelade i Svenska landslaget i Volleyboll.

Denna episod ledde till att jag JO-anmälde två poliser från orten plus rektorn på skolan.

Den 5/4-86, en lördag eftermiddag, åkte jag och min då 11-årige son till butiken for att handla. I butiken skildes våra vägar, när jag handlat färdigt kunde jag inte se honom så jag gick ut till bilen för att vänta på honom där. Strax efter kommer han storgråtande och vill att jag skall följa med till butiksägarn. Därför att han hade blivit tagen för att ha snattat två paket Lego á 20:-/styck. Tillsammans talade vi om det som skett, betalade varorna och min son förstod allvaret. Innan vi skildes åt sa butiksägaren att någon polisanmälan skulle inte göras. Men han hade en överenskommelse med skolan att rapportera till dem om vilka elever som togs för snatteri i hans butik.

Tre dagar senare när jag kom hem från jobbet, möttes jag av min son som berättade att han hade blivit kallad till rektorsrummet. Där rektorn och två poliser hållit honom i förhör, tvingat honom att namnge andra kamrater som också snattade. Plus att de frågade om jag också snattade i butiken.

Jag blev förbannad. Min son hade gjort ett fel men han hade redan tagit sitt straff. Skolan hade inte någonting med detta att göra för det skedde inte under skoltid.

Jag ringde till butiksägaren, for att hora om han ändå hade gjort en anmälan. Han sa att han hade bara pratat med rektorn på skolan.

Jag ringde upp rektorn. Han förnekade att han hade tagit kontakt med polisen. De hade bara dykt upp på skolan och ville prata med min son. Jag förklarade att skolan inte har med ärendet ätt gora. Han svarade att skolan måste ta det ansvaret därfor att det vet man ju hur det är med ensåmstående och deras barn.

Jag informerade rektorn att på grund av att de gjort ett rättsligt övergrepp på min son skall jag JO-anmäla dem.
Jag ringde vidare till polisen, de ville inte tala om för mig var anmälan kom ifrån. Jag frågade om de inte visste om att man inte får ta minderåriga i förhör utan att foräldrarna är med under forhoret. Då sa de att det inte var ett forhor utan ett samtal var går gränsen?.

Jag informerade dom också att jag skulle JO-anmäla dem.
Då försökte han hota mig med att om jag gör det så skall han se till att myndigheterna tar barnen från mig.

Det blev en anmälan men tyvärr ingen åtgärd.

Men somliga straffar Gud direkt. Rektorn dog strax efter i hjärtattack. Jag önskade väl inte livet av honom, men jag saknar honom inte heller.

Av Berit Woolley 10 feb 2003 16:14