På tok för många sneakers

Han sitter i sin lilla gröna snurrstol, rutig som på sjuttiotalet, rund som ägget, men mindre och inte lika exklusiv, 79 pix på loppis, i Eskilstuna, hos Finnen, som de kallade honom, han som ägde loppiset, för han var det, finne, ni vet, kniv, bastu, sprit, nej, så är det ju inte men han kom från Finland och folk kallade loppiset, som han ägde, för Finnen.

Han tittade på den stora räcker inte, nej den var enorm, högen med sneakers i hörnet till höger om ytterdörren. Han såg på jeansen som hängde utefter väggen till vänster på krokar köpta på IKEA. För många, på tok för många, men sneakersarna var inte bara för många utan omoraliskt många. Fan. Man behövde inte mer än två, kanske, jeans alltså, så man kunde tvätta ena paret och sen typ två skjortor och ett helt gäng linnen och kallingar så man kunde hålla sig fräsch. Han hade typ en miljon kalsonger, strumpor och linnen, både nätbrynjor och vanliga, de låg nerpulade tillsammans i den stora plåttunnan, som han köpt på Myrorna, till höger brevid dörren in till rummet. Mer behövde man inte. Han hade köpt dem på Carlings, för där jobbade Krizz, så han handlade sina kallingar på Carlings. Skivbörsen ägdes av Martins familj, så man handlade skivor där, Tony jobbade på Filmhuset så där hyrde han sina filmer. Det kallades i andra sammanhang för svågerpolitik. Aporna sitter i ring och kliar varandra på ryggen, men i Gudfadern, del ett och två och tre, ja i hela serien så kallar de det för sunt förnuft och hederlighet. Så kalsongerna var köpta på Carlings där Krizz jobbade, de var ju varken speciellt dyrare eller sämre än på H&M, så varför skulle han köpa dem där, det var ju ändå samma lilla indier som suttit och sytt skiten. Det är klart han skulle ju kunna gå en ABF-kurs i virkning och knåpa ihop ett gäng på egen hand, men fan vad varmt det skulle bli och det skulle klia som fan. Nej.

Han kände på polaren och stirrade på den enorma högen, som låg där i hörnet i den lilla hallen lik en canzer i hans annars så moraliska tillvaro. Fan, han hade inte mycket makt, han stod längs ner i kedjan och den lilla makt han hade, slängde han åt helvete i en hög i hörnet till höger om ytterdörren. Han hade, om du ursäktar Lukas för nu snor jag, röstat på Coca Cola om och om igen. Fan, vad hade han gjort, vad kunde han göra?

Han reser sig, går in i köket och börjar rota bland pappren på bordet, The Face, VLT, Amnesty press, räkningar, kanske borde gå igenom de där, nej, han väntar på påminnelsen så slipper han fundera.

betalat?

inte betalat?

betalat?

inte betalat?

Han rotar vidare, Acceleratorbiljett, plåster, tunnelbanebiljett, ETC, Ordfront, Nej-tack-brevet från stora förlaget, En dålig stripp som han aldrig skickat in, JA! inbetalningskortet till Amnesty! HA han var räddad.

Han var god, inte som de andra, nej, han visste ju att det var fel att ha en hög med sneakers i hallen. Men om man vet att något är fel och inte, ja ni vet, så var man ju en liten lort, så sa hon Tanten, sen dog hon.

SHIT!

Av T.L Stjerna 09 feb 2003 18:48