Vänsterpartiet försvinner!

Vänsterpartiets sönderfall började redan vid den beryktade valkonferensen i Sundsvall. Då slängde man maskeringen och framträdde som ett rent kommunistiskt parti. Lars Ohly, Kalle Larsson och Ali Esbati förklarade frankt att man inte bara kallade sig kommunister, man var det också. Man upprepade efterkrigsprogrammets krav på förstatligande och socialisering av näringslivet. Man tycktes helt ha glömt bort Berlinmurens fall och hela kommunistblockets undergång och meddelade stolt att partiets mål inför valet var att uppnå 20 procent. Man tappade helt sans och förnuft och gick in en valrörelse där man på fullt allvar trodde att ett sådant mål skulle vara möjligt att uppnå.

Dagens val av vikarierande partiledare fram till nästa ordinarie kongress i februari 2003 visar att man knappast har lärt något av demaskeringen vid Sundsvallskonferensen. Trots att man vid valet tappade en tredjedel av sina väljare och att man senare, efter Gudrun Schymans sorti, ytterligare minskat sin andel av valmanskåren, har man tydligen inte fattat och förstått att signalerna om återgång till gammelkommunismen betyder vänsterpartiets totala sönderfall.

Gamla vpkledaren CH Hermansson insåg - visserligen mycket försent - att han måste avsvära sig varje dröm om ett kommunistiskt framtidssamhälle, hans artikel på Sourze häromdagen är ett intressant dokument. Hans senare efterträdare lyckades placera vänsterpartiet som ett demokratiskt socialistiskt parti och själva regeringspartiet med Göran Persson i spetsen välkomnar dem nu som goda och pålitliga partners i regeringsarbetet.
Vänsterpartiets demaskering inför öppen ridå kommer att resultera i partiets snara försvinnade i svensk politik. Detta kommer att visa sig i kommande opinionsundersökningar. För vår stabila demokrati här i landet är detta ett hälsotecken som bör hälsas med största glädje.

Av Stig Gustin 08 feb 2003 10:53