Revolutionens stavelser

Alltid där i mitt tempel;
min kropp.

Vem hör mina dödskrik?
Vem kommer stödja mig när galenskapen rotat sig,
nått min själ?

Livet för oss människor,
Friheten vi icke äga;
ej en rättighet.

Morden på varandra,
Våldtäkterna på våra egna;
Kommer aldrig att upphöra i detta kaos.

Tårlösa tårar känner jag rinna längs min kind,
Orden fastnar som en smet i min torra hals.
Sprukna läppar som vill förtälja,
men som är förseglade av likgiltighetens öken.

Tiden får oss att växa,
Sakta öppnas våra sinnen;
Snart min vän så kommer ilskan och hatet få oss att explodera uti omvälvning,
vi kommer låta kosmos vråla revolutionens stavelser...

Av Adryan Linden 08 feb 2003 10:09