Den bantande familjen Corleone

Jag läste i dagarna en artikel tagen ur en av våra större kvällstidningar om den beryktade bantningkenneln Viktväktarna. Feta versaler i skandalformat förde tankarna till skattefuskare och motorcykelgäng. "De blir rika på din bantning" förkunnade en brottsligt svart textrad. Nedanför fanns några korniga bilder på de ansvariga - de som tjänade storkovan på bantningsvågen. Kortfattad information hade trängts in under ansiktena. Viktväktarna var ett familjeföretag. Mamman 66, hade varit med sedan starten på 70-talet. Dottern hade en tremiljonersvilla i Helsingborg. Sonens taxerade förvärvsinkomst 2001 låg på 301000 kronor. Han är 34 år. Hans svåger är 40 år. Han hette visst Kenth. Stavar med H. Jaha. Då vet vi.

Jag menar inte att artikeln är helt irrelevant. Att läsa om andra människors skyhöga inkomster, inspektera det svarta hålet i sin egen plånbok och bli så avundsjuk att man får magont kan vara njutbar saddomaschosism för vissa. För mig känns det mest löjligt. Varför är media så desperat efter nyhetsstoff att de framställer ett gäng bantargurus med hög inkomst som familjen Corleone. Att sedan själva artikeln är snäll, nästan "Hänt Extra-beundrande" gör inte saken bättre. Kvällstidningen som förövrigt är Lasse Johan Hiertas Aftonbladet lockar alltså sina läsare i rollen som kriminaltekniker med likfläckar på handskarna, men visar sig inte vara annat än skvallerreportrar med fejkintellekt. Jag blir mer och mer besviken på svenska medier för var dag som går. Självklart har de väl alltid varit en aning manipulativa, men nuförtiden förvrids nyheter till lögner för att sälja lösnummer. Det som står i kvällstidningar och sägs i TV-rapporteringar kommer alltid att vara en skuggbild av verkligheten, sanningen är för komplicerad. Men istället för att hålla en hög journalistmoral, flyr dagens medieskribenter korrekthet och objektivitet.

Av Robert Johansson 07 feb 2003 09:28