De kvävda barnen

Regnet piskar ditt förvridna ansikte.
Smärtan i ditt bröst,
Känns tung.

Du gömmer ditt anlette,
I din gamla händer.
Ditt sinne är ungt,
Men ditt yttre är nött av tidens våld.

Glömskans hånfulla nuna,
Skrattar dig i ansiktet
Åldrandes amnesi,
ger ingen amnesti.

Eran av Pengar, makt och ära.
Känns så obetydligt nu när du kommit fram till återvänsgränden,
Den där återvändsgränden som väntar oss alla

En fråga surrar i ditt inre,
Vad har jag gjort med mitt liv?
Epoken av effektivitet,
Kväver sina barn på sin mänsklighet.
Vem fan bryr sig,
Om våra medföda kvaliter,
när vi ändå kommer att dö...!

Av Adryan Linden 06 feb 2003 13:57