35 kilo galopperande schabrador

med tummen i vädret utefter otaliga mil med
spikraka Autobahns,
små dammiga bergsvägar i spanska Anderna,
slingriga vägar omgivna av vinfält
och
granavskärmade svenska asfaltvägar med dåligt
vägunderhåll
med ögonen halvslutna och armarna sträckta framåt väntar han på att ta emot honom, nu när lillebror släppt honom lös. Lyckligt galopperande med tungan saftigt svängande ut till vänster över
daggvåt gräs,
oklippt,
allmänningen, i det lilla samhället utanför Västerås.
Han spränger fram, genom nuet, ifrån
Skrikande knarkare som slår
sönderslagen kvinna
kryper upp i hörn.
Barn som skriker,
luftgevär sticks in i brevlådan,
yxor som hugger,
trasiga ytterdörrar.
En liten schabrador som på valpars vis pinkar på golvet med svansen mellan benen springer in till och kryper under soffan klädd i porr-lila tyg för att undvika, sparkar
och
slag,
fan vad högt de skriker,
ungarna,
rycker i svans och
han tar emot på hundars vis,
mot den lilla killen i stora brallor, som var tillbaka, inte försvunnen, för alltid.
Som tillsammans med mor, far och lillebror som glatt kommer springandes på efterkälken mot honom, erbjudit honom ett hem utan, galna män höga på fludder med yxor, utan kvinnor med problem, som slagitssönder, med sprit och även tyngre grejer.

Han hade varit med om en del prylar men nu var han lycklig, ett halvår med tummen i vädret, han skulle få börja om, för han hade missat starten, men skit i det, nu var han lycklig, rullandes bakåt över det våta gräset med en blöt hundtunga som klädde in hans pojkansikte i hundsaliv igen, det tryckte över bröstet, han fick ingen luft för han hade hoppat de sista metrarna och kört sina hundtassar i bröstet. 35 kilo schabrador i full galopp rakt i bröstet, han var lycklig, han också.

Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.

Av T.L Stjerna 05 feb 2003 13:26