"Prostituerad" för att överleva

Hela mitt liv, sen 16 års ålder, har kommun och landstinget köpt mina tjanster. Efter 30 års yrkeserfarenhet utbildning som mental/undersköterska, har jag idag en månadsinkomst på 16 200:- en utsliten kropp som lön för mödan.

Min fosterdotter som gör samma jobb men hon har ingen utbildning eller erfarenhet. Hennes startlön är 16 400:-/månad. Hur kan detta vara möjligt???????

Utöver mitt heltidsarbetande i vården har jag varit ensamstående i 71 år och ensam fostrat 3 egna söner 4 fosterbarn i olika åldrar.

Något som jag har gemensamt med kvinnan som gör sitt jobb på gatan är att vi jobbar bara for att tjäna pengar. Vad är mest motbjudande? Att göra några handrörelser under tiden som någon pladdrar heta kärleksord. Eller? När du befriar en gammal människa från fastkletad avföring från topp till tå och i samma stund kan du bli insmörjd med avföring och förnedrad med en massa otrevligheter, från densamma och dennes anhörig.

Min kloka medsyster tjänar säkert det dubbla, under samma arbetstid. Men hon slipper att plågas resterande tid av sitt liv med värk och skador orsakade av hårt arbete. Jag har förstått att hon också får ta emot sina smällar och även blir utsatt för förnedring, av sina kunder och sin omgivning. Och kanske ett drogberoende som följd, om det inte var det som drog in henne i prostitutionen. Gemensamt blir vi utslitna i förtid, slagna, kränkta och förnedrade samt beroende av medicin, kanske resterande tid av våra liv.

Jag och mina kollegor har ingen möjlighet att på denna ringa inkomst spara undan lite extra till våran pension så att vi har råd att betala för vård. Vård som vi så säkert kommer att behöva därför att vi knappast kan röra oss för att vår kropp redan i 50 års ålder är förvärkt och utsliten.

Finns det någon löntagare som kan säga att han går till sitt jobb enbart för att han tycker att det är så kul och han älskar sitt jobb och det är lön nog?

Så är det någon annan än våran emigrationsminister Jan Karlsson som kan säga: Jag är inte prostituerad. Vi skulle kräva av våra politiker att kommer ner på arbetsgolvet och praktiserar under en period och se vad de får som lön för mödan.

Jag har kollegor som blev chockade och oroliga när pensionsaldern höjdes, de var ju redan utslitna. Våra vältränade yrkesmilitärer går i pension vid 40 års ålder. Men en dubbelarbetande ensamstående kvinna skall orka jobba till 67 års ålder. Försäkringskassan, länsratten och kammarrätten tycker att jag är för gammal.

Mina arbetssakdor ar ingen arbetsskada, det är åldersrelaterade skador.

Av Berit Woolley 04 feb 2003 12:22