Pappan

Vänd dig inte om.
Allt detta är inte ditt fel,
Utan mitt.

Du var en gåva från... vem?
Just det vem?
Förlåt, jag insåg inte vad jag hade berikats med förrän det var försent.
Det var rätt åt mig, att lämnas här med ensamheten som pris.

Hur hade mitt liv varit,
Om jag hade stannat hos dig?
Jag har saknat dig,
Min vän.

En riktig fegis,
Är jag
Det finns inga ord för att beskriva,
Min känsla för skam.

Jag var inte där att se dig växa,
Inte heller där när du mest behövde mig.
Jag försenar att leva med den tyngden i mitt kalla hjärta,
Min son,
Mitt handlade var själviskt och oärligt...

Av Adryan Linden 04 feb 2003 08:29