"Den högstes son"
Han hade andats in gråtonen
och ut från honom sipprade nu
ett ondskans hjärta
förkvävandes det landskap
där han sträckte ut sina armar
inget annat än mörker
och en klibbig hinna från
hans tvättade händer
han hade låtit sig förtäras
av ljuslösheten
och förvridit omgivningen
till ett olidligt svidande
ett ironiskt skrattande
eller fåfängt dyrkande
av smärta
Av Patrik Persson 04 feb 2003 16:45 |
Författare:
Patrik Persson
Publicerad: 04 feb 2003 16:45
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå