Öppna Slutna Ögon - Del 2

Scen 11. Int. Tunnelbana. Mitt på dagen. Höst 1996. Adam 35 år.

Adam går på tunnelbanan och tigger pengar. Han är pigg och verkar vara på gott humör. Han frågar en dam.

ADAM:

Förlåt mig damen, har du en slant till mat och natthärbärge, så vore du en ängel.

DAMENavvisande:

Jag stödjer inte narkomaner.

Hon tittar undan, men en yngre kille som sitter bredvid tar fram en 50 öring och ger honom.

ADAMler överskattande:

Tack och ha en trevlig dag!

Han fortsätter och stöter på en man som sitter och läser en tidning. Mannen är hans tvillingbror Noak. De känner inte igen varandra, men man kan se Noaks armband.

ADAM:

Har du några slantar över till en som är hungrig.

Noak tvekar ett ögonblick för att rösten låter bekant men skakar sedan på huvudet och tittar bort bakom tidningen.

En annan uteliggare kliver på tunnelbanan. Adam känner honom.

UTELIGGAREN:

Adam!
Noak tittar upp från tidningen en sekund då han hör namnet.

ADAM:

Rolle!

UTELIGGARE:

Hur går det nuförtiden gamla pundhuvud?

Adam ler mot sin vän.

ADAMlite ironiskt, ändå menat:

Varje dag är en ny dag.

Adam håller upp sin 50-öring.

ADAM:
Jag tar den som den kommer och njuter av det lilla jag får ser du.

Tunnelbanan stannar och de går av. Noak tittar efter Adam genom fönstret.

Scen 12. Int. Klassrum. Mitt på dagen. Vår 1979. Noak 17 år.

Noak och Lukas går i ettan på gymnasiet. Matte lektionen är nästan slut. Ungdomarna i klassen har typiska 70-tals kläder, med inslag av 80-tal.
Lukas och Noak sitter bredvid varandra och hjälps åt med talen. De kramar varandras händer under bänken. Framför dem sitter en tjej som är mycket vacker.

LÄRAREN:

Ni kan gå nu.

Alla reser på sig.

Noak hejdar den söta tjejen.

NOAKnervöst:

Sabina, vilken sida var det?

Sabina vänder sig malligt om.

SABINAnedlåtande:

Du får vara med lite, jag är inte din personliga assistent om du tror det.

Hon vänder sig tvärt och går.
Noak suckar och ser lite löjlig ut.

Scen 13. Int. Adams lägenhet. Mitt på dagen. Höst 1992. Adam 30 år.

Lägenheten, en etta med kokvrå, är nedsölad. Överallt ligger skräp, ölburkar, smutstvätt, disk och matrester. Adam har fått besked om vräkning, men har ignorerat det. Han har varken betalt el eller hyra på flera månader.

I dörren till lägenheten, som är öppen, står hyresvärden. Adam sitter berusad i en soffa strax intill och röker.

Hyresvärden är arg för att Adam inte är borta därifrån än.

VÄRDEN:

Om du inte lämnar lägenheten omedelbart tänker jag kontakta polisen.

ADAM:

Vaddå, jag måste ju bo nånstans.

VÄRDEN:

Här bor du inte längre och har ingen rätt att vistas här. Ta din skit och stick!

INGET SVAR.

VÄRDEN:

Ge mig nycklarna nu.

Värden tar upp sin mobil och ringer till polisen.

VÄRDENsvarar:

Ja hej, jag har en man här som är vräkt för en månad sedan. Han vägrar att lämna lägenheten.
Vill ni vara snälla att komma hit och hämta honom.

Adam rotar fram nycklarna och sträcker mot hyresvärden.

ADAMsluddrigt:

Här ta.

Scen 14. Ext. Skolgård. Mitt på dagen. Solig Vår 1981. Noak 19 år.

Det ska finnas ett tydligt samspel mellan Noak och Sabina.
Noak och Sabina sitter i solen på marken, på skolgården. De är mitt uppe i en diskussion.

NOAK:

Krig är helt enkelt onödigt, det går att lösa konflikter på andra sätt. Man kan spela fotboll om makten.

SABINAhetsigt:

Du är så blåögd att man blir bländad. skratt Allvarligt talat, tror du att man krigar för skojs skull.
Hur kan du vara så godtrogen. Pengar, makt och kunskap är vad det handlar om. Krig är nödvändigt för människans utveckling.

NOAK:

Revolution och Anarki!

SABINAfnyser och skrattar:

Pucko!

Sabina tar tag i Noaks armled.

SABINA:

Jag har funderat på det där armbandet. Varför har du alltid det, det är ju smutsigt och trasigt och fult. Ta bort det.

Hon gör en äcklande min och drar i bandet. Adam snor åt sig armen.

NOAKallvarligt, lugnt:

Försiktig. Det är det ända jag har kvar efter min mor.

Lukas sätter sig bredvid Noak.

LUKAS:

Det där armbandet är värdefullt för Noak.

SABINA:

Ursäkta mig, har du käkat gasballonger. Lägg dig inte i.

Alla tre lägger sig på rygg på marken.

Scen 15. Int. Adams lägenhet. Eftermiddag. Höst 1983. Adam 21 år.

Adam har klantat till det med sin flickvän som han är förälskad i. Hon har fått nog och tänker lämna honom.
De befinner sig i lägenheten som är i fin ordning.

Hon samlar snabbt ihop sina grejer, hon är fly förbannad. Hon talar lika snabbt som hon packar. Adam försöker övertala henne att stanna men får inte en syl i vädret.

NINA:

Du är den ytligaste mest uppblåsta idioten på den här planeten. Du har verkligen inget att ge. Bara en massa skitfraser!

Hon gör narr av Adam genom att härma hans vackra ord.

NINA:

Du är min solstråle, ska vi inte gifta oss under ett plommonträd och knulla i solnedgången.
Säg något vettigt, klipp dig och skaffa jobb, BLI EN PERSON FÖR FAN!

Adam inser att det är kört och blir ledsen men döljer det. Han försöker säga något.

ADAM:

Men Nina jag svär och lovar...

NINA avbryter:

Svär och lovar! Du kan svära åt helvetet. Jag vill inte se dig mer.

Nina tittar allvarligt upp på Adam.

NINA:

Jag menar det. Du är så full av skit att man kan undra vad din styvmorsa egentligen har proppat i dig. Stoppa upp det där djävla armbandet i röven också så blir du mer full av skit!

Nina tar sina grejer och smäller igen dörren. Adam börjar grina.

Scen 16. Ext. Kungsträdgården. Tidig kväll. Sommar 1983. Noak 21 år.

Noak och Sabina sitter på stentrappan i Kungsträdgården och dricker öl. De är smått berusade, av stämning och öl.

Noak lägger en arm på Sabinas axlar och värmer henne. Sabina tittar på Noak och skrattar kaxigt utan anledning.
Hon slutar skaratta och ser allvarlig ut.

NOAK:

Varför skrattar du?

SABINA:

Jag vet inte, det bara föll ur mig. Du skickar glädjestötar genom min kropp.

NOAK:

Vad säger du?

Sabina skrattar igen. Hon sliter upp Noak från trappen och börjar dansa runt med honom.

SABINAallvarligt:

Du gör mig så skrattig.

Noak och Sabina ser varandra djupt i ögonen och dansar saktare.

NOAKler smått:

Du är min lycka.

De kysser varandra.

Lukas dyker upp.
Noak tittar upp ett ögonblick och får syn på honom, men bestämmer sig för att låta ödet ha sin gång.
Lukas ser sårad ut, men låtsas inte om något, utan vänder sig om och pratar med några kompisar.

Scen 17. Ext. Bensinmack. Förmiddag. Sommar 1981. Adam 19 år.

Nina sitter i bilen och väntar på Adam som är på väg ifrån macken.

Adam hoppar snabbt in på förarsidan och drar i väg med en rivstart.

ADAMskrattar överdrivet:

Snacka om blåsta, jag har hela jackan full med grejer.

NINA:

Har du snattat.

ADAM:

Vad tror du?! Dom fråga ju inte ens om jag skulle betala.

NINA:

Lämna tillbaks det, du har ju pengar.

ADAM:

Va inte så pjåkig, nu festar vi.

Adam kör in på en avfart och stannar bilen.
Adam tar fram godis, cigaretter och två öl.
Han smeker Nina på kinden och öppnar en öl. Nina ryggar tillbaka.

NINA:

Du ska väl inte dricka när du kör.

ADAM:

Det är ju semester gumman.

Adam smeker henne i håret, hon ser besviken ut.

ADAM:

Din dröm ju, du och jag på resande fot, med bara lite småslantar.
Äventyr och erotik i baksätet.

Han fäller bak stolarna och försöker kyssa henne. Hon avbryter.

NINA:

Adam, det var inte såhär jag menade, kan vi inte åka hem nu?

Scen 18. Int. Noaks hus. Eftermiddag. Höst 1989. Noak 27 år.

Noak och Sabina har en nyfödd dotter. De bor i ett hus som de har tagit lån på och har det ganska knapert.

Noak sitter i vardagsrummet och skriver på datorn. Sabina kommer in med barnet på armen. De ser båda trötta och slitna ut i ansiktet.

SABINA:

Noak, kan du ta henne nu.

Noak är helt inne i sitt skrivande och märker inget.

SABINA:

Noak!

Noak rycker till.

NOAKinvant:

Vad är det älskling? Jag skriver.

SABINA:

Kan du ta henne en stund. Jag måste ställa fram maten.

NOAKirriterad:

Om jag ska bli klar med boken, så måste jag jobba.

SABINAmjuknar:

Det är sant älskling, men bli klar nån gång då.

NOAK:

Vi ska ordna det här. Det här kommer bli en succé och lånen går upp i rök på nolltid.
Kom hit så ska ni få en puss.

Noak pussar Sabina på munnen och bebisen på huvudet.

Scen 19. Int. Disco. Sen kväll. Vår 1979. Adam 17 år.

Adam och Nina befinner sig på ett typiskt 70-tals disco. Nina sitter vid ett bord med sina tjejkompisar och spanar på Adam som dansar helt fel.

NINAmed lätt ironi:

Är han inte söt.

Alla skrattar.

KOMPIS 1:

Han är rik också.

KOMPIS 3:
Och omöjlig att få.

KOMPIS 2:

Om jag får honom så ska jag förbjuda honom att dansa.

NINA:

Om jag får honom, så svimmar jag.

En tryckare spelas och Adam kommer fram till bordet.

Han tittar på alla med självsäkerhet och väljer ut Nina.

ADAM:

Dina ögon får mig att falla djupt in i dig.

Tjejerna skrattar högljutt.

ADAM:

Får jag lov, madame.

Nina tar hans hand.

De går iväg.
KOMPIS 1citerar Cat Stevens:

"I know a lot of fancy dancers, they can guide you on the floor..."

KOMPIS 2fyller i:

"They moove so smooth but the have no answers no no"

Nina och Adam dansar tryckare. Nina pillar på hans armband.

NINA:

Vad är det här?

ADAM:

Inget, det är personligt. Men du är mycket vackrare.

De kysser varann.

Detta är ett bidrag till sourze kulturs och SFI:s manusfabrik.

Av Eveline Grassman 03 feb 2003 10:55