Öppna Slutna Ögon del 1

Öppna
Slutna
Ögon

Noak och Adam föds på nyårsdagsmorgonen 1963. Deras mor avlider kort efter födseln och de adopteras vid fem års ålder bort, till två olika familjer. Noak får en svår uppväxt som präglas av misshandel och mobbning, men han tar vara på de ljusglimtar som dyker upp och med sig har han alltid sin vän Lukas, som han älskar mer än allt annat.
Vid 22 års ålder tar hans liv en vändning, då han finner sin "stora kärlek". Han undertrycker dock sin homosexuella läggning. Noak skaffar barn och lyckas med karriären, men vantrivs med sitt stereotypa familjeliv. På nyårsdags morgonen 1997 går han ut framför en långtradare och dör i armarna på sin egentliga kärlek Lukas.

Parallellt med denna historia får vi följa Adams liv i omvänd ordning. Det börjar med hans död, då han som uteliggare somnar in i ett gathörn även detta sker på nyårsdagsmorgonen 1997. Man får veta hur han har hamnat där och hur hans liv tog sin vändning då han förlorade en kvinna på grund av sin självcentrerade, malliga karaktär. Sedan följer vi honom in i hans lyckliga barndom som präglas av bortskämdhet och popularitet. Det visar sig att hans liv har fått en större mening då han tvingats kämpa för att överleva och vinna respekt. Filmen slutar med Noaks död och Adams födsel, liksom den börjar men vice versa.

Detta är en kortfilm om två liv som möts och skiljs åt vid födseln, krockar än en gång och skiljes vid döden. Den säger oss att livet när som helst kan byta riktning. Att det bakom en glansig yta kan finnas tomhet och att trots att livet bjuder på motstånd kan det finnas en gnista som drar en framåt...

Scen 1. Int. Sovrum. Morgon. Nyårsdagen 1962. Viktigt: Noak är blond och Adam är brunhårig.

Ett sovrum avskalat inrett i 60-tals stil. I ena hörnet står en stor säng, vari två barn nyss har förlossats, Noak och Adam. Modern har just avlidit i sängen. I rummet befinner sig även en doktor och en sjuksyster.

Bilden är svart och man kan höra en moder skrika och klaga, hon tystnar sedan. Efteråt hörs barnskrik och man får se två tygarmband, med namnen Noak och Adam inbroderade, ligga på nattduksbordet.

Doktorn sluter ögonen på modern, i samma stund lyser morgonsolen upp sängen genom fönstret och kastar ljuset över modern och tvillingbebisarna som ligger vid hennes sida.

Sjuksystern tar upp Noak i sin famn och lindar in honom i en filt, medan doktorn knyter ett av banden runt hans arm. Adam syns inte längre.

Scen 2. Ext. Gatuhörn. Morgon. Nyårsdagen 1997. Adam 35 år.

Det är kallt och snöar, men morgonsolen börjar titta fram.

Adam ligger hopkrupen på gatan med samlat skräp och småprylar runtom sig. Mot väggen står en skylt lutad och med slarviga bokstäver står det skrivet:

Varma hjärta, skänk en slant till mat och natthärbärge.

Adam är mager och vit i ansiktet.

Han drar ett av sina sista andetag, pustar lite, tar av sig armbandet och lägger det bredvid sig. En kvinna och hennes dotter passerar honom. De ser friska och glada ut och dottern sprattlar runt och skrattar. Utan att förändra sina sinnestillstånd får dottern en femkrona som hon slänger bredvid honom. Han ser upp mot dem och bländas av morgonsolen, försöker tacka men de försvinner fort förbi.
Han lägger sig kraftlös ned på marken. Med ett vagt leende på läpparna försvinner han sedan in i döden.

I samma stund bromsar en bil kraftigt in på gatan, en man, Lukas, springer ut framför bilen och man hör ett jämrande rop.

LUKAS 35 år:

Noak!!

Scen 3. Int. Kök. Eftermiddag. Vinter 1967. Noak 5 år.

Noak har blivit adopterad av ett par i fyrtioårsåldern. De har just anlänt till hans nya hem. Noak och pappan sitter vid varsin sida av köksbordet. Noak är både nyfiken och rädd inför den nya situationen, men saknar sin bror Adam.

Mamman häller upp ett glas mjölk och böjer sig mot Noak. Hon talar övertydligt och överdrivet glatt till honom, med en bakomliggande nervositet. Han viker undan och vet inte vart han skall ta vägen.

MAMMAN:

Nu är vi HEMMA ser du, här ska du bo nu. Är det inte fint! Va?!

Pappan muttrar surt åt mammans överdrivna sätt.

NOAK tittar ned och viskar:

Ska Adam också bo här då?

MAMMANiskallt:

Vad sa du?

NOAK:

När kommer Adam?

TYSTNAD

MAMMAN snabbt för att släta över det hela:

Adam har fått en egen mamma och pappa.

Noak tar mod till sig och fortsätter bestämt.

NOAK:

Adams och min mamma har aldrig funnits.

Pappan gör en spänd, arg min. Mamman blir hysterisk men försöker dölja det.

MAMMAN:

Vi är dina föräldrar från och med nu.

NOAK argt, med gråt i halsen:

Adam ska också komma hit!

Han slår knytnäven i bordet och råkar spilla ut mjölkglaset.
Pappan ställer sig upp för att markera ett hot.
Noak börjar grina, tittar på mamman med en fientlig blick och kvider fram:

NOAK:

Du är inte min mamma. Jag vill inte...

Pappan slår knytnäven hårt i bordet, så att alla rycker till, han har fått nog.
PAPPANbestämt och psykopatiskt:

HÅLL KÄFTEN UNGDJÄVUL!! I vårt hus pratar man inte hur som helst, torka upp mjölken, annars ska du få så att du inte kan öppna käften på flera dagar.

Mamman reagerar oroligt, hon talar med en ynklig ton.

MAMMAN:

Snälla Hasse tona ned dig lite, ungen blir ju vettskrämd.

PAPPAN:

Lägg dig inte i kärring, han ska lära sig att följa våra regler!

Noak har tystnat, han vågar inte röra sig ur fläcken och är helt livrädd. Pappan snor åt sig en trasa och kastar mot honom så att han rycker till.

Scen 4. Ext. Gata. Sen Kväll. Nyårsafton 1996-97. Adam 35 år.

Adam går sakta och utmattad på gatan med sina saker i händerna. Nyårsraketer hörs i bakgrunden och några fulla, festande människor passerar honom. Han behöver någonstans att sova och värma sig. En man är på väg in i en port. Han hejdar mannen som skyndar sig med nycklarna för att låsa upp.

ADAM klagandes:

Snälla du, släpp in mig i porten. Jag fryser ihjäl här ute.

Mannen reagerar och sneglar på Adam, men svarar inte utan skyndar in i porten och stänger den efter sig.

Adam försöker stoppa honom, men lyckas inte.

ADAM:

Vänta!

Han blåser på sina händer som är utan vantar och ser hopplös ut. Han lägger sig ned i gatuhörnet och tar fram en heroinkanyl för att stilla köldsmärtorna.

Scen 5. Int. Kök. Morgon. Vår 1969. Noak 7 år.

På bordet står en halvdrucken spritflaska.
Mamman, som är halvnaken, tar fram en burk med pengar ur kökshyllan. Hon ser sig skyldigt omkring och stoppar dem i fickan.

Scen 6. Int. Kök. En stund senare. Vår 1969. Noak 7 år.

Pappan och mamman befinner sig i köket.
Pappan är berusad och står vid bordet med ett spritglas i handen.

PAPPAN ropar:

Noak! Nu kommer du hit!

Noak kommer glatt springandes, men ser rädd ut då han får syn på pappan.

NOAK:

Ja?!

PAPPANsammanbitet:
Vad tänkte du göra med pengarna ditt lilla svin.

Noak gömmer sig i den halvnakna mammans armar.

Pappan tar Noak i armen och sliter iväg honom. Noak ser förvirrad och upprörd ut. Han är röd i ansiktet.

PAPPAN:

Ser du inte att kärringen är naken!

Han tittar på mamman.

PAPPAN:

Klä dig!

Hon lämnar rummet fort.

PAPPAN:

Din förbannade tjuvunge. Ska du stjäla så Gud ser på, så tro inte att du slipper undan.

Han ger Noak en örfil och tänker slå honom igen, men tappar glaset och Noak springer därifrån.

Scen 7. Ext. Skogen. En stund senare. Våren 1969. Noak 7 år.

Lukas sitter i ett träd i skogen och käkar ett äpple. Noak är på väg upp i trädet. Han ser rädd och andfådd ut.

LUKAS:

Va ere?

NOAK:

Nä, de e farsan, han är knäpp igen.

LUKAS:

Du kan käka hos mig om du vill. Ta lite äpple.

Han sträcker äpplet till Noak, som tar en tugga. De börjar äta tillsammans på äpplet och skrattar samtidigt.

Scen 8. Natthärbärge. Nyårsafton 1996-97. Adam 35 år.

Adam har tagit sig till ett natthärbärge. Det är proppfullt och folk står och trängs.

ADAM:

Jag har tjugo kronor.

VÄRDEN:

Det räcker inte.

ADAM:

Jag ber dig.

VÄRDEN:

Tyvärr, vi kan inte ta in fler, det är så fullt det kan bli.

ADAM vädjande:

Kan jag inte få stå här och värma mig.

VÄRDEN:

Som sagt, det är fullt, du får försöka någon annanstans.

ADAM brusar upp:
Jag har redan försökt, det är för fan fullt i hela jävla stan!

VÄRDEN:

Ut härifrån och kom inte hit och bråka!

Scen 9. Int. Omklädningsrum. Förmiddag. Vår 1974. Noak 12 år.

Lukas och några killar i hans klass har just kommit från gymnastiklektionen. De står i omklädningsrummet och byter om. Noak kommer ut från duschrummet med en handduk kring midjan.

Kille 3 rycker bort hans handduk. Noak tar bara upp den och sätter sig ned på bänken.

KILLE 1 skrattar:

Noak spelar som en tjej!

NOAK surigt:

Gör jag inte!

KILLE 2:

Joho.

KILLE 1:

Är du bög eller!?

Noak tittar snabbt ned mot sin gympasäck.

KILLE 3:

Han äär böög!

NOAK:

Håll käften!

Noak slår till kille 3 med knytnäven.

KILLE 1:

Sluta tafsa bögdjävel!

Kille 1 drar av Noak hans födselarmband. Noak sliter tag i honom.

NOAK:

Ge hit det där, det är från mamma.

Han tar tillbaka armbandet.

KILLE 1:

Du ljuger, du har ingen mamma. Förresten är det bara bögar som har smycken.

Alla skrattar

Scen 10. Int. Omklädningsrum. En stund senare.

Noak och Lukas är kvar ensamma i omklädningsrummet. Noak tittar på sitt trasiga armband och gråter.

LUKAS:

Gråt inte Noak, det går att laga.

NOAK:

Jag fick det av mamma.

Lukas pussar Noak på kinden. Han rodnar och kramar om Lukas.

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Eveline Grassman 02 feb 2003 12:01