The birth of rocknroll

Int. Ett typiskt vardagsrum. Dag.

Alfred, en kraftig medelålders man med skepparkrans och tjurnacke sitter vid ett skrivbord och skriver på en skrivmaskin. Runt omkring honom finns dammiga bokhyllor. Det råder absolut tystnad. Plötsligt hörs en skärande, utdragen elgitarr-ton från lägenheten våningen under. Alfred rycker till, rynkar på näsan och tittar sig omkring förvirrat. SVARTRUTA. Texten: "THE BIRTH OF ROCK’N’ROLL".

Int. Trapphuset. Dag
Trapphuset står tomt. Bullrande rockmusik hörs inifrån någon lägenhet. Nerför trappan kommer Alfred med raska, ekande steg. Han försöker lokalisera ljuden står först blixtstilla på sista trappsteget, lägger sedan örat emot varenda dörr på våningsplanet. När han har lyckats lokalisera ljudet ringer han på dörrklockan i en lång, arg ton. Ingen öppnar. Alfred försöker igen, men med samma resultat. Han muttrar något för sig själv och går åter en gång upp till sin lägenhet.

Int. Vardagsrummet. Dag/Kväll
Alfred fortsätter att skriva på sin skrivmaskin, men störs återigen av oljudet nerifrån. Förbannad drar han ut det papper han egentligen skrev på i skrivmaskinen och sätter in ett nytt på vilket han skriver obscena hotelser. Det nya papperet lägger han i ett kuvert och går återigen ner till lägenheten under. Där öppnar ingen, men Alfred slinker in brevet i brevinkastet och går tillbaka till sin lya med ett leende på läpparna.

Kvällen går och den brutala rockmusiken fortsätter sina rundgångar nedanför. Alfred blir allt mer irriterad. Han slår av en tangent på skrivmaskinen i ilska, sliter sitt hår. Inte ens på natten får han frid.

Ext. Alfreds Bil. Morgon.
Alfred kör sin bil mot jobbet. Han sitter ensam i bilen och är fullständigt utmattad sedan gårdagen och nattens tortyr. Han slår på radion, men alla radiostationer spelar hårdkokt rock’n’roll. När han stannar vid ett rödljus åker en annan bil upp bredvid honom. Ur bilen väller brutal rockmusik. Alfred greppar hårt om ratten och tuggar en smula fradga men försöker att sansa sig.

Ext. Stadstorg. Lunchtid.
Alfred står och äter köpt lunch kebab på torget. Bredvid honom börjar en gatumusikant spela rockackord, trampa distpedalen i botten och skrika vilt. Alfred tar sig tröttsamt för pannan och smetar därmed ner hela fejset med dressing.

INT. Stormarknaden. Eftermiddag.
Alfred ska ta en kundvagn en sådan som är fastkedjad i en annan kundvagn och släpps först när man stoppar in en krona i en springa. En kille står före honom i kön att ta en kundvagn. Han bär på en stor radio som spyr ut rockmusik. Han nynnar till musiken och har under tiden med radion i sin ena hand väldigt svårt att få fram några småpengar ur sin börs. Bakom Alfred står ett tjejgäng som känner igen rocklåten och alla börjar sjunga och headbanga i takt till denna. När det är som jobbigast för Alfred tappar killen ut alla sina småpengar på golvet och börjar fumligt att plocka upp dem fortfarande med radion i sin ena hand. Alfred kokar vid det här laget över fullständigt. Han tränger sig brutalt och oförskämt förbi killen, "betalar ut" sin kundvagn och jäktar in emot själva stormarknaden.

Väl inne i stormarknaden tycks allt vara lugnt. Alfred sänker sin puls i takt med den lugna shoppingmusik som skvalpar över varuhyllorna. Plötsligt brister knivskarp rockmusik ut i samtliga högtalare. Alfred blir högröd i ansiktet. Han börjar skynda sina steg. Efter en stund joggar han, sedan springer han. Några varor slänger han i kundvagnen i farten. Till slut passerar han TV och videoavdelningen där rockmusikvideos spelas upp i surround på 30talet Philips Widescreen TV-apparater. Alfred blir som tokig och löper mot kassan. Kassörskan är en tjej i punkar/rock frisyr och punkar/rock smink. "Aaah det blir typ 74:50" säger kassörskan nonchalant.

Ext. Alfreds Bil. Eftermiddag.
Alfred sätter sig i sin bil och kör hemåt i ilfart. Han hukar sig under körningen och vevar upp rutorna för att inte höra någon mer fruktansvärd rockmusik.

Int. Alfreds Lägenhet. Kväll.
Alfred kommer hem. Han låser och reglar dörren. Sedan sätter han sig och tittar på Ally McBeal. Hårdkokt rockmusik hörs från våningen under. Alfred kryper ner under tjocka täcken framför TV:n och dricker örtte för att lindra sin upprördhet. Volymen höjs sakta från våningen under. Snart skakar hela Alfreds lägenhet som i ett jordskalv. När rockbullret övergår till ett gitarrsolo bildas sprickor Alfreds "fin-glas" i hans antika skåp för porslin och glas. Plötsligt stämmer ännu ett gitarrsolo in i kören. Det är i våningen ovanför man har börjat spela lika obscent hög och skrällig musik. Nu krossas glas och porslin till pulver. När musiken från över och undervåning unisont övergår från gitarrsolo till brutala trum och bas sammansättningar verkar det som att hela lägenheten brakar ihop. Skåp välter, tavelspikar rycks ur väggen och lampor svänger fram och tillbaka. En närbild på Alfred visar att hans sansade hållning har gått förlorad. Under några sekunder blir det knäpptyst. Alfred skriker ut sin ilska i ultrarapid. Därefter slungas vi tillbaka i den vilda rockstorm som brutit ut. Alfred tar tag om en golfklubba och springer ner en våning.

INT. Trapphuset. Kväll.
Samtidigt som Alfred spinger ut följs han åt av 8-9 andra människor i samma ålder som kommer ut ifrån varsin dörr, med varsitt personligt "vapen". Tillsammans stormar de lägenheten utifrån vilken rockmusiken kommer. Efter att ha använt en mindre bokhylla som murbräcka lyckas de få upp dörren. Lägenheten är alldeles tom bortsett från några möbler, övertäckta med vita lakan. Ingen människa finns därinne. Gamlingarna går lös i lägenheten. De river ner och slår sönder allting där en radio kan gömma sig. Det blir trängsel. Några börjar slåss. Andra trycks ihop och fattar tycke för varandra. Samtidigt lyser en sprakande och svängande lampa över hopen. Det hela liknar en våldsam rock’n’roll-konsert. Till slut lyckas Alfred hitta källan till ondskan, en liten LPstereo i ett hörn av lägenheten. Istället för att slå sönder den lyfter han av nålen. Allting stannar upp. Slagsmålen. Förstörelsen. Det grova hånglandet. Det bli otäckt tyst. Tystnaden blir lång och plågsam. Hopen av gamlingar tittar tveksamt och villrådigt på varandra. Det har uppstått en tomhet. Alla tittar på Alfred, några ler snett. Alfred nickar allvarligt som om de andra sagt honom något på en telepatisk nivå. Därefter böjer han sig ner mot LP-stereon och sätter på nålen igen. Han nickar i takt till musiken och ler brett.

Slut

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Robert Johansson 31 jan 2003 17:03