Mor, gråt inte

gråt inte
Jag är här

Mor, var inte ledsen,
jag har bara blivit ett med alltet
Lukta på blommorna,
så kommer du ihåg min doft

I vinden hör du,
min ord viska och smeka ditt ansikte
Regnet där ute är mina tårar,
kommer du och tröstar mig?

De pampiga och bomulls vita molnen ovanför ditt huvud,
symboliserar framtiden och att man måste fortsätta framåt…

Överallt finns mina sinnen,
i luften, i träden, i sjöarna, i haven och i den bördiga jorden;
snälla, vårda och skydda mig

Den där fågeln,
som flyger mot skyn
är ett tecken att min själ har hittat hem,
har funnit friheten,
för detta fick jag betala mitt pris;
att inte få ta på dig mor.

Glöm inte att jag alltid har älskat dig, hedrat dig, sårat dig, fått dig le och fått dig att gråta.
Tiden har alltid varit våran fiende,
mor.

När klockan ringt,
vad har vi hunnit då?

Om jag dör,
då vill jag bo i solen
Jag vill vara den solstråle som skiner dig i ansiktet,
Den som får dig att sucka av välmående
Mor, var du stolt över mig...?

Av Adryan Linden 31 jan 2003 09:39