Stadsbiblioteket

Han satt i en av de stora mjuka fåtöljerna som stod utefter fönstren som vätte mot gräsmattan intill Botaniska trädgården. Med bibliotekets stora, nej stora räcker inte, de var gigantiska, hörlurar på sig och lyssnade på Goda Goda med Jojje Wadenius som biblitokarien med ett leende laddat i CD spelaren. Burken stod och fånade sig borta vid en av de där stora lådorna som det ligger en massa böcker i. Han rotade med sin slappa näve bland ett gäng som alla hade ett instrument på framsidan, typ det var en gitarr och så stod det med fet skrift på framsidan, Helvetica Condensed, Hej Gitarr eller typ Hej Piano och så var det ett piano på framsidan, ja ni hajar. Han frustar till och rycker upp en av böckerna, stapplar bakåt samtidigt som han kväver ett gapflabb.
- Hey, kolla den här! skrockade han alldeles för högt.

- Va fan nu då tänkte Han med lurarna på huvudet som inte alls var upplagd för fånerier utan hade vrålont i huvudet. Dessutom satt Joseffa med sitt spretiga hår och de andra tjejerna han hade tyska tillsammans med på tisdagarna och pluggade inför nationella provet borta i hörnet till vänster och satte Burken igång och väsnas skulle de bli irriterade, helt befogat och de skulle glo surt på honom nästa lektion istället för att le inbjudande när han kom gående i korridoren i sina stora brallor.

Burken, vänder sig om, håller upp boken framför sin stora röv som han vickar fram och tillbaka och fiser i bokens mittuppslag. På omslaget går att läsa Hej fagott! och så var det en bild på en, nej, inte en bög utan en välartad liten kille i vit skjorta och fluga som stod och sög på munstycket till en fagott. Han himlade med ögonen, för det där var fan jävligt barnsligt.

Burken vek ihop boken och kom lufsande i riktning mot honom. Han lossas inte se honom när han sätter sig i fåtöljen bredvid och sopar till honom med Hej fagott boken i huvudet.

- Va äre me rej? hajaru inte? Hej fagott! Säger han och skrattar.

Han skrattar alldeles för högt, tappar boken på stengolvet, och flabbar så näsvingarna fladdrar. Han håller sig för magen, som är stor som en bongotrumma och viker sig dubbel i fotöljen med bögboken på golvet i musikbiblioteket på Statsbiblioteket. Röd i ansiktet slår han sig på knäna och skrattar utan att ens försöka att behärska sig. Han pekar på boken som nu låg med baksidan upp.

- Ha Ha, kolla, klart bög boken landar med röven i vädret, ha ha, flabbade han så bongotrumman skakade innanför den stora grå luvtröjan med blått Osiris märke på högra bröstet.

Han reste sig ur fotöljen, tog tag i Burkens fladriga vänsterarm och drog honom upp ur fotöljen. När han fått upp hans feta röv ur fotöljen släppte han taget och Burken gick ner på knäna framför fåtöljen. Han stod på alla fyra över bögboken och skrattade med hela kroppen så magen skakade.
Han skulle ju kunna gå därifrån och lämna Burken att själv ta emot all skit från bibliokarien, men så gör Man ju inte, nej, han får upp burken på fötter, han andas tungt och ögonen är glansiga, han torkar sig om näsan med högra underarmen samtidigt som bibliokarien ger de båda små killarna som han egentligen gillade en lång ilsken blick när de med armarna om varandras axlar går iväg, ner för trappen, runt och ner igen, tills han inte ser dem längre, då går han fram och plockar upp boken som den store av dem tappat på stengolvet framför fåtöljerna. Han vänder på den, dammar av den med underarmen på sin bruna cardigan och ler lite försiktigt när han läser på framsidan, för det var ju visserligen barnsligt men ändå lite roligt. Han går bort till lådan i sina en gång för stora brallor och lägger ner boken brevid hej piano och hej gitar igen. Nästa tisdagseftermiddag log de fortfarande inbjudande när han kom gående i korridoren i sina på tok för stora brallor, med tyskaboken i högerhand.

Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.

Av T.L Stjerna 29 jan 2003 13:57