SnöDiva

Hon trippar på skaren
en natt uti frost
på snötäckta fötter
hennes blod blir till rost.

En strimma av gnister
drar knivskarpt en grop
dit snöflingor samlas
och smälter ihop.

Klädd uti månsken
i vackraste blått
lyser en aning
ensamt försmått.

Hon söker de droppar
som en gång släckt törst
men tiden är saktelig
och däri längtan dör först.

En dans mitt bland flingor
han ser hungrigt på
nu endast spåren
i skaren henne rå.

Hon skrattar med tänder
i silvergatans sken
blänker i natten
dripp dropp längs insidans ben.

Tårar av salt
bildar rasande mönster
där hon fräser itu snön
avbildas tusenfalt djävlars fönster.

Av Li Carola Tamm 29 jan 2003 09:43