Behöver vi public service?

Ser man tillbaka på 70-talets svenska mediepolitik så kan man snabbt dra slutsatsen att Sverige stod kvar vid den nationella identitet som skapats och inte löpte med den utveckling som skedde i övriga Europa. Kulturutredeningen 1974 och 1978 års radiolag, pekade bägge åt samma riktning för public-service: reklamförbud, fortsatt monopol och fortsatt decentralisering.

Men så kom satellitutvecklingen även till vårt lilla land. Det ställde till problem på de tankar om fortsatt monopol vi hade slagit fast, och kabellagen 1986 kan ses som en förlängning av de ovan nämnda utredningarna. Genom vårt medlemsskap i EU är vi idag underordnad den regleringspolitik som bedrivs där och det har blivit allt svårare att föra en nationell mediepolitik efter inhemska intressen. Jag är inte motståndare till vårt EU-medlemsskap, utan jag försöker endast se på faktumet med objektiva ögon. Men eftersom Sverige fortfarande har suveränitet över lagar om marksändningar i landet, så kan det skymtas ett ljus i mörkret. Detta så tillvida det digitala marknätet blir det dominerande i framtiden. Om så blir fallet kan det utbud av seriösa kanaler och de med ambition att bidra till folkupplysningidealet, kanske överleva den numera betecknade guldålder som råder för den kommersiella TV:n. Men en viktig fråga kvarstår: Behövs public service?

Jag ger inget svar, jag vet inte vad som är rätt och fel utan vill med denna artikel väcka en debatt. Men jag säger så mycket som detta: om mångfalden blivit så stor och vi kan ta in upp mot 1000 kanalplatser i våra satellitmottagare, kan då public-servicekanalerna motivera sin existens om tittarna drivs till nischade kanaler med smala inriktningar? Det är naivt att tro att Sveriges Television inte sneglar på tittarsiffror, även om de utåt sett menar att det är övervärderat och inte styr ett programs vara eller icke vara.

Det är ändå så att man slutligen kommer till antagandet att den pågående förvandlingen av televisionen hänger starkt samman med tittarnas, konsumenternas intresse för utbudet. Den nya utvecklingen sker inte på ett ögonblick, utan växer fram jämsides med den rådande situationen och det är vi tittare som i grund och botten bestämmer vad vi vill ska produceras. Se bara på Expedition Robinson. Tror ni det hade synts så många olika dokusåpor i den svenska tv-apparaten om inte vi valt att titta på och prata om Expedition Robinson? Naturligtvis inte. Så om vi vill att public service ska fortsätta råda i vårt land, ja då får vi allt börja titta mer på SVT1 och SVT2, annars ligger idealet på avgrundes rand.

En moderniserad public service-verksamhet menar jag i framtiden hänger samman med innehållet och kan ses som en elegant lösning på problemet hur man i ett demokratiskt samhälle ska kunna erbjuda tittare den mångfald av god kvalitet som vi, ställer som krav på detta samhälle och mediesystem.

Vad tycker ni?

Av Michael Krona 29 jan 2003 14:28