Imorse såg jag två hundar. De gick och hängde med sina huvuden; stannade till ibland för att lyfta på benet och pinka in sina revir. De lunkade vidare och verkade inte mycket gladare ändå; det vara bara något de gjorde av ren rutin - pinka revir.
Efter några meter stannade en av dem och luktade på en lyktstolpe, lyfte på benet och pinkade. Den andra hunden sprang raskt fram och luktade den andre i baken. När de nådde en park kryssade de mellan högar av bajs; sniffade, krafsade. Jag tyckte mig ana att en nafsade i något.
Pissa in revir.
Slicka varann i baken.
Äta bajs.
Inte svårt att se varför hunden är vår bästa vän.
Av Niklas Nilsson 28 jan 2003 18:34 |
Författare:
Niklas Nilsson
Publicerad: 28 jan 2003 18:34
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå