Du där!

Tänk efter! Vad har drivit dig så långt att du förlorat respekten för MIN integritet?
Är ditt eget liv så ointressant att du måste söka efter någon annans ångest?
Vet du att du låter mig ge dig känslor och ord du aldrig någonsin kunde förtjäna?
Men du behöver inte vara rädd.
Jag känner dig och varje knottra på din hud.
Du är så ensam att du aldrig kan förstå att alla andra också är det
Fönstrena är öppna liksom... Men du bor i fel kvarter.
Försök förstå vad du håller på med! Men fråga inte mig.
Även jag knullar luft och leker med andras tankar
som avbilderna stänker, åt alla håll.

-----

Du där! Försök förstå mig i min strävan att inte nå ut.
Titta ner i dalen!
Se nedanför stjärnorna, över ekarna och plåttaken. Se stationen
där vi, de ofärdiga människorna, står och väntar men är blinda
för avsaknaden av spår.

-----

Och känn dig själv...
Du står mitt ibland dem som en smygande poet.
Med en håv
Men maskorna är för stora för att fånga
de strukturer vars existens fluktuerar i nätverkens rymd.
De rymmer ifrån dig och din penna där du
står plötsligt ensam, långt borta, öde landskap
för ingen kan förstå dig och vägen hem är lång
Du vågar inte stanna för vem vet
exakt var de hittar dig och var
du är när du äntligen har förstått. att allt egentligen
är så enkelt
något du vetat hela tiden men missförstått
Men du ska inte tjäna, för det kan du inte.
Ofullständighetens förbannelse lindrar du
med andras törst och lidanden, med mera.
Du där! Förstå min smärta. Jag söker ju din.


Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola.

Av Samuel Johnsson 28 jan 2003 18:35