Rockstar-Gudrun

Vad var det sagt nu igen? Va? Går skam på torra land? Det var som den! Har vi en judas mitt i solidaritetens mecka? Vem sa du att det var? Gudrun? Rockstar-Gudrun? Jaså hon!

Folket! Ja, du där! Och du också. Jag köpte en CD-skiva igår. Tror det var något gammal med Ulf Lundell. Ja, just det. Vår allas nationalalkoholist. Jag la väl en sisådär tvåhundra riksdaler på den skrattande ulven. Valde honom ur hyllan bredvid reabacken. Han är torr och vit nu, Uffe, skimrande och glänsande. Men tamejfan vad han söp och tjoade på den tiden då det verkligen begav sig! Jag köpte en Kent-skiva också. Dom hade en turné efter just den skivan. Fast dom kommer inte ihåg nånting. Jovisst! Det är sant. Jag läste det i en intervju. Dom söp konstant. Det var därför jag köpte skivan. Ja, dra på trissor, så var det faktiskt! Ha ha!

Det är märkligt. Artister som knarkar och super blir så mycket mer äkta. Depeche Modes bästa skiva är ju utan tvekan Songs of faith and devotion. Det håller vi väl med om allihopa i ett rungande ja?! Desperationen, ångesten. David Gahan, sångaren, ja, lyssna nu: han dog då. Efter turnén. Nästan i alla fall. Överdoserade när nålen hade gjort sitt sista besök i hans suktande vener. Läkaren förklarade honom död i samma stund som han slog upp ögonen igen. Depeche Mode har aldrig varit så bra som då. Och tro fan att dom hade varit ännu bättre om Gahan hade kolat vippen där. Trillat av pinn liksom. Javisst! Bob Marley, ja. Bra exempel! Och vad tror vi händer med Lundell när hans arma hjärta har stannat och hans skrumpna lever får sin välförtjänta vila? Ja, vad tror vi, Folket? Han som låtit våra fattiga plånböcker tömmas i hans törstande strupe? Någon som kan gissa?

Det finns en nåder över döden. För vem har inte tvekat att lägga en förlåtande hand över vår alldeles egen holländares kalla panna. Hans trinda mage rymde väl halva stadsskulden. Men vem tänkte någonsin på det? Vi, Folket, gav honom hans eget fördärv så att vi själva kunde lyfta hans feta massa upp, upp, upp och välja honom till en ikon över våra hjässor. Ett Folkets representant. Hurra! Hurra! Stäm in du också!

Men sscchyyy..... Hör upp. Låtom oss vara en smula eftertänksamma. Va? Jo, hyllningarna kan vänta. Det är en skammens tid som vi måste betänka.

För vi väljer att ta dom till våra hjärtan som är våra hjärtan mest lika. Cornelis, Lundell, ja, kanske engelska Folket valde David Gahan. Och har då inte hela världen valt Bob Marley? Det är väl ingen som frågar sig varför? Dom talar och talade ju Folkets språk. Vad våra egna slantar köpte dom för liv kan vi låta var och en själv rynka sin panna över.

Rockstar-Gudrun tog en taxi istället för att ta tåget. Och hon är visst på väg hit. Ja, så är det! En Folkets representant. Och låt oss nu vara ärliga mot oss själva. Vem hade då inte tagit en taxi om möjligheten fanns? Trots att tåget inte heller hade kostat oss något. Nej, inte du och inte du. Men jag ser er nog! Vi andra. Vi är väl en si sådär åtta eller nio procent. Ja, jag väljer att ta i i underkant. Rejält! Vi är tiofalt fler.

Så kom! Allihopa! Vi ska rulla ut mattan för en Folkets representant och låta hurra-ropen skalla!

Men vad är det jag ser i fjärran? Nej, förutom Rockstar-Gudruns skinande taxi som där i ilfart far fram. Gud bevare hennes arma själ! Paparazzis...

Av Arvid Jurjaks 27 jan 2003 09:30