Hon skrattar hysteriskt

Ögonen som pingisbollar, tåras, hon håller sig för bröstet och kippar efter luft mellan attackerna av spasmer som sprider sig ner från axlarna, genom bröstet, magen knyter sig och benen sprattlar till i spasmer när skrattet liksom rusar ner genom henne, som en blixt. Hon vinglar, snart trillar hon.

Fan snart dör hon, eller ännu värre snart börjar snoret spruta. Hon lugnar ner sig, drar efter andan så det låter som en inverterad blåsbälj med förstärkare av största modell och torkar sig om munnen och näsan, fortfarande röd i ansiktet sneglandes under luggen på den lilla underliga killen i för stora brallor.

Han säger hej då till hon han kände som står framför hon som skrattat som nu stod bakom hon han kände och snorade med rött ansikte. Han vinkar hej då, kör händerna i magfickan på annoraken och travar iväg mot skivbörsen i sina alldeles för stora brallor.

Han kör samtalet baklänges och försöker förstå vad det var som var så lustigt samtidigt som hon han kände sen förut förklarar för hon som snorade med rött ansikte att han, med stora brallorna alltså, faktist var sjuk och hade det jävligt jobbigt och hon förstod att han inte hade skämtat när han svarat ja fan här går man och lever, hur bra kan det vara egentligen? När hon som kände honom frågat hur det var med honom och lagt huvudet på sned. Men vad fan var det som var så jävla roligt? Undrade han när han klev runt hörnet på Burger Corner och såg den gula skylten, som en blinkande nödfyr i stormen. Han tänkte att om man nu inte kände till hur det låg till så var ju en kommentar som ja fan här går man och så vidare inte det minsta rolig utan totalt malplacerad och hon, som han inte kände, som snorade med rött ansikte, borde ju inte alls tyckt att han var rolig utan helt socialt handikappad, fan, inte ens han tyckte kommentaren var något vidare, han var inte sne, nej, bara förbryllad, hon hade varit rätt söt, fast inte lika söt som hon han kände, som dessutom var snäll fast det var ju skit samma, hon skulle ju antagligen ligga med hans bästa polare, som då blev hans föredetta bästa polare, om det nu skulle bli nåt och han ville fan behålla sin polare, för de skulle lifta till Marocko tillsammans nästa sommar. Nej, så det fick vara, han tänkte fan inte knulla med någon av dem.

De, Hon som han kände sen tidigare, alltså inte så, nej, och hon som snorade när hon skrattade åt kommentarer som inte alls var roliga, var på väg hitåt. Han hade sett hur de svängt runt hörnet efter honom i spegelbilden i Burger Kings fönster strax innan han gick över Vasagatan. Alltså de följde inte efter honom, nej, de skulle väl helt enkelt åt det hållet. Ger mig fan på att de också ska ner till Skivbörsen och då kommer det bli jävligt fånigt, fan. För de kände ju knappt varandra utan hon var en sån som man morsade på nere i centrum lite då och då för att hon också precis som han stod och hängde på BilloBob på onsdagskvällarna, fredagskvällarna och ja så gott som varje lördagskväll, de kände inte varandra utan morsade bara på varandra och dök de upp nu på Skivbörsen, vad fan skulle de göra då? De hade ju redan morsat, så nu skulle de bli tvungna att prata på riktigt, ett samtal, fan det ena skulle leda till det andra och så var det till och börja trava ensam med tummen i vädret hela vägen till Marocko nästa sommar. Och hon den andra skulle säkert pressa ur sig något i stil med:

- Du jag visste inte... och så skulle han ha öppet mål, men han orkade inte, hon var för söt, han kunde inte döma henne till ett fortsatt liv i längtan efter vad hon än gång upplevt. Resten av hennes erövringar skulle ju bli ett enda långt pärlband med små besvikelser, nej, det kunde han inte leva med och ihop kunde de ju inte bli för han hade fan ingen lust att lifta ensam ner till Marocko nästa sommar. Nej så, fan han fick skita i Skivbörsen idag, han körde händerna ännu djupare i magfickan på annoraken och fortsatte förbi oasen i svenssonhelvetet, andningshålet, anledningen att kliva upp ur sängen på Lördagarna, Skivbörsen, ett Mecka för små killar i för stora brallor. Han travade iväg över torget ner till Svartån för att gå balansgång på räckena på broarna, fram och tillbaka tills han tröttnade, fan.


Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av T.L Stjerna 27 jan 2003 16:56