Great Balls of fire

Är det någon som har varit varit gift i två år, utan att veta om det?

Jo jag.

Jag skulle inte vilja påstå att man har så god kontroll över sitt liv då.

Jag har inte fattat ett dugg om någonting, ingenting om någonting skulle jag våga påstå. Jag har irrat runt i tillvaron, sökandes efter jag vet inte vad.

Jag har sökt efter Great Balls of fire, mycket bra utryck,
som jag snott av min goda vän Gunilla. Vart jag mig i världen vänder, ser jag löss med gula tänder, amen. I min enfald trodde jag att man blev visare med åren,
men alltefter tiden går, ju mindre vet jag.

Inte heller har jag några lösningar att komma med, jag vet inte ens hur jag skall kunna hjälpa barn som svälter,
och jag känner mig inte delaktig i nån politik,
vare sig den är värdslig, kommunal, eller på hemmaplan.
Gud vare med er för själv har jag inte tid.

Jag fick förresten reda på att jag var gift när jag
skulle söka bostadsbidrag, jag satt som ett fån i den andra telefonändan. Den kärleken kan inte ha varit stor, stackars karl som råkar ut för något dyligt.

Det känns som om jag levt på låtsas, ingenting har varit på riktigt. Inte ens ett äktenskap, eller vad jag skall kalla det, en annan gång var jag gift i tio år, av detta kommer jag ihåg en del fragment.

Det är som sagt inte lätt att vara ödmjuk, när man är så bra som jag. Jag kan tycka i mitt ego att jag är något fantastiskt, så in i norden bra, där jag tycker att det är konstigt att inte folk i min om givning ser vilken fantastisk människa jag är.

Av ewa berner 24 jan 2003 13:58