Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Sorgset susar skogen

Skräck!

Sorgset susar skogen i den mörka natten
vittrorna flyr undan irrblossen
Skepnaden famlar fumligt osäkert
stigen fram
svärande
mumlande
för att hålla skräcken borta

Det kompakta taket av mörka moln
skyddar stjärnor och måne
huttrande
och vilse
söker han trygghet
sätter sig med ryggen mot en kraftig stam
ögonen irrar nervöst skräckslaget från sida till sida

Där!

Där är de igen!

Två onaturligt lysande ögon stirrar oblinkande oavbrutet
orörligt rakt på honom!

Han orkar inte resa sig
bestämmer sig för att vaka ut natten
stirrar in i ögonen

en hel

evighet