Är du kvinnlig?

Om något väldigt stort och djupt ämne.

För idag berättade en kvinna för mig att hon blivit uppvaktad av en man medan hon varit ute på stan för att göra en del vardagliga inköp. Han hade kommit fram till henne och granskat henne ingående under ett par sekunder, sedan log han och sa: "Vilken vacker kvinna du är!" Han hade verkat trevlig och hade ett öppet sätt.

Men hon var upprörd när hon ringde mig. Hon hade känt sig så som ett sexobjekt, sa hon. Hon hade tagit illa vid sig och tyckte att mannen hade gjort intrång i hennes privata sfär.

Surmulen hade hon blängt på mannen för att sedan skynda därifrån. Och jag funderar mycket över det här med manligt och kvinnligt. De djupa instinkter som vi alla bär med oss. Kvinnan i telefonen är en feminist. Hon hatar all slags kvinnlig exploatering. Och jag håller med henne så länge det handlar om våldsintrång av alla de slag mot en oskyddad kvinna. Men var går gränserna?

Om en man inte kan ha rätten att vara man, inte ha den urgamla rätten att vara jägaren, den som tar, den som besegrar över sitt byte, sin utvalda, sin kärlek. Inte få uppvakta en kvinna utan att bli betraktad som en usel djävul, vart är då våra könsroller på väg?

Och kvinnan vill vara vacker, hon lägger ned tid och pengar,omsorg och eftertanke på sin framtoning. Jag undrar, varför gör hon detta om inte för männens skull?
Och jag funderar vidare på vart ska hon då ta vägen med sin kvinnlighet? För vilka gör hon sig vacker?

I alla tider har kvinnan smyckat sig för mannen. I alla kulturer har hon i olika versioner sökt efter skönheten.
Men i vår tid, den så kallade "upplysta" tid... vi lever i här i dagens samhälle börjar jag undra vart vi är på väg?
Jag ser kvinnor som slutat bry sig om att smycka sig.
Jag ser dem varje dag. De låtsas som om det vore alldeles naturligt att klä sig likadant som männen gör. Och många helst så slappt som möjligt. En enkel fråga har jag till dessa kvinnor. Är ni riktigt nöjda med er egen kvinnlighet?
Längtar ni inte efter den urgamla djupt inrotade dansen mellan man och kvinna?

Jag önskar att jag hade modet att gå fram till en kvinna och säga henne att jag tycker att hon är vacker utan att jag ska bli betraktad som snuskgubbe.

Jag önskar att jag som man, kunde få glädjen att se höfter röra sig på ett naturligt sätt, jag önskar att jag kunde få se kvinnliga runda former under kjolarna. Jag önskar jag kunde få se små leenden på mjuka läppar och en öppen blick när jag på mitt trevligaste sätt skulle ge dem mina komplimanger. Och ni vackra kvinnor, ni blir inte mindre värda och ni skulle inte förlora någon status om ni bejakade er kvinnlighet och därmed tilllät mannen vara man.

En tyst man i gathörnet.

Av Lillith C. Castor 22 jan 2003 13:49