Till minne av Fadime Sahindal

Det har gått ett år sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala. Det var hennes far som sköt ihjäl henne eftersom dottern – enligt honom – skadat familjens heder. En ung stark röst tystnades och massor av drömmar begravdes.

Uppmärksamheten var stor och tidvis hysterisk. Debatten kom snabbt att handla om religion och mordet kulturmärktes. Mindre än 24 timmar efter mordet lanserade en invandrartjej sin idé om att det skulle införas ett körkort för muslimska män för deras entré i det svenska samhället, ett slags kulturellt körkort. TV-team skickades till invandrartäta Fittja i södra Stockholm – över 50 kilometer från mordplatsen - för att kasta ljus över varför Fadima mördades.

Självutnämnda representanter för olika etniska förtryckta kvinnor jag är en utländsk kvinna och utan att vetat om det är förtryckt och utan att ha bett om det fick en representant försåg massmedier med sina verklighetsfrämmande skräckscenarion om den vidskeplige, primitive, fanatiske och förtryckande muslimske och kurdiske mannen. I en lång lista tillkännagav de sina 10 för-bud till kvällstidningarnas stora förtjusning. Sexuell undervisning för alla muslimska män, kurser i svenskhet, utbildning i västeuropeiskt beteende, etcetera, var ytterligare några förslag - allt i syfte att dessa människor ska kunna anpassa sig till den gemytliga svenskheten.

De som försökte se saken i ett större perspektiv, se helhetsbilden, skilja det grymma våldet från kultur, religion och kollektiv skuld stämplades som Khomeinianhängare, talibansympatisörer… Det var inte politiskt korrekt.

Det skulle inte dröja länge innan massmedia åtalade och dömde en kurdisk far för att ha heders-mördat sin dotter för att senare ge honom utrymme att kritisera rättsväsendet.

Från den juridiska sidan kom draghjälp. En advokat med utländsk bakgrund tittade rakt in i TV-kameror och med en totalt jag-vet-bättre övertygelse fällde sin dom att ”visst, det finns i deras kultur att mörda sina döttrar, fruar och systrar” och pläderade för införandet av ett slags körkort som villkor för förvärv av svenskt medborgarskap vad beträffade männen från Mellanöstern. Vidare ville hon att straffskalan för dessa brott skulle höjas. Det var så nära att hon skulle plädera för införandet av dödsstraff för män från Mellanöstern!
Sällan har ett mord gett så många med så lite att säga så mycket massmedialt utrymme.

Varför blev fallet så uppmärksammat? Det var inte första gången en invandrartjej mördades av en familjemedlem. Det första så kallade hedersmordet inträffade i juni 1994. En kristen man mördade sin dotter eftersom hon varit ihop med en man – en muslim – som familjen inte accepterade och därmed skadat familjens heder. Någon uppmärksamhet fick inte fallet. Ingen stördes då av det faktum att tingsrätten dömde till dråp och skrev i sin dom Lindesbergs Tingsrätt, Målnr. B 219/94 att arabisk kultur styrt faderns handlande och det hade betydelse i bedömningen. Det efterföljande mordet på den 15-åriga kurdiska Sara 1995 väckte frågor och en viss debatt. Under första hälften av år 2001 pågick rättegången mot två bröder som hade mördat sin brorsdotter – bosatt i Sverige och på tillfälligt besök - i Kurdistan. Fallet fick i och för sig stor uppmärksamhet.

Men det var just mordet på Fadime som blev ett så hett stoff. Varför? En förklaring kan vara att Fadime var ett välbekant ansikte för massmedia och folket. Hon hade 1998 polisanmält sin bror och sin far för att de hotat henne till döds sedan hon inlett ett förhållande och bott med en svensk man. Men jag tror att terrorattackerna den 11 september varit helt avgörande för den massmediala hysterin. Mer än någonsin har den gröna fanan frammanats sedan den röda försvunnit.

Debatten kom att handla mest om familjeband, avvikelse, heder, skam-kultur och religion. Religion – och med detta menades islam – förklarades vara den bakomliggande onda orsaken.

Ingen frågade sig var i islam - eller kristendom för den delen - hedersmord har framstått som en religiös plikt som varje troende man bör använda sig av för att få sin belöning i världen efter.

Kultur utmålades som något statiskt som en människa – och i detta fall en grupp människor - får med modersmjölken och aldrig kan skaka av sig. Den förklarades stereotypiskt som bärande kriminella handlingar till exempel tvångsäktenskap, könsstympning, och även slöja…

Man buntade alla muslimska män från Afrika, Mellanöstern och andra delar av Asien, utan det minsta hänsynstagande till att det är ett jättestort geografiskt område med ett stort antal nationaliteter bestående av en mängd etniska grupper med skillnader vad beträffar klasstillhörighet, religion, sociala och ekonomiska förutsättningar.

Med utgångspunkt av ovannämnda slutsatser försökte man förklara varför Fadimes fader mördade henne, alltid utifrån den västerländska synvinkeln.

Mina erfarenheter från mitt eget hemland och från mina kontakter med utländska familjer i min juridiska verksamhet säger mig att varje gång en kvinna finner möjligheter att ändra sin situation och tar ett steg mot självständighet hotar hon i första hand den man hon har ett nära band till. Det gäller såväl kristna män som muslimska. När samhället och lagar inte sätter stopp för att detta hot resulteras i brott då begås brott mot kvinnor och det blir ett mönster. Morden på kvinnor som inte står ut med föråldrade värderingar ses med andra ögon hos lagstiftare i en del länder där straffen är mildare. De kvinnor som vill ändra sina situationer utgör nämligen inte bara ett hot mot familjefäder och sina äkta män utan även mot makteliten som består av män, de som stiftar lagar.

När man invandrar till ett nytt land lämnar man hemlandet i geografisk bemärkelse. Mycket tar man emellertid med sig till det nya landet. Den marginalisering och utanförskap man möter i ett främmande land drabbar mannen som hade varit familjeöverhuvud i det gamla landet hårdast. Han är inte längre familjeförsörjare. Hans barn kommer att prata det främmande språket mycket tidigare och bättre än han i den grad att han ibland behöver deras hjälp för en enkel konversation på gatan. Kvinnan som får nya vägar och möjligheter vill inte längre underkasta sig de gamla värderingarna. Den kontroll mannen hade går förlorat. Eftersom han inte får plats i det nya samhället vänder han sig till dem som befinner sig i samma situation; männen från hemlandet och släkten. Religion och allmän fromhet blir ofta ett sätt att kunna motverka den rotlöshet och avsaknad av identitet han känner. I den slutna kretsen växer behovet av kontroll mer och mer.

Den unga manliga generationen växer upp i det västeuropeiska samhället som är individualbaserat samtidigt som den känner pressen att underkasta sig familjegemenskapen och att visa lojalitet. Även de känner av utanförskap, marginalisering samt frustration i ett samhälle de inte är välkomna i. I sitt sökande efter identitet och efter en manlig förebild fäster de sig vid det som ger dem trygghet. Den traditionella mansrollen blir till sist den enda som står kvar till buds. I många av de fall hot och mord mot unga invandrartjejer förekommer står ofta brodern vid faderns sida.

Att beröva en annan människa livet är alltid mord. Vad man än väljer att sätta som prefix ändrar inte verkligheten. Kulturrelaterade bort-förklaringar får inte utgöra vare sig förmildrande eller försvårande omständigheter. Och inte heller något argument för islamfobi eller främlingsfientlighet.

Fadimes kamp handlade om rätten till ett eget liv och friheten att vara och leva som man ville. Låt oss hedra hennes minne och fortsätta hennes kamp utan att kulturmärka hennes tragiska mord!

Av Farzaneh Dehdari 21 jan 2003 10:11