Sova i samma säng

Jag vaknar på natten, sänglampan är tänd och sprider sitt rödaktiga sken i rummet, jag är pigg utan att veta varför. Jag tittar upp i taket och tänker på min dag och lyssnar på ljuden i rummet. Idag har jag varit på arbetsförmedlingen, där känner man sig verkligen uppmuntrad… Kollade på nätet, i min sökprofil fanns det 16 nya jobb men igen till mig. Fick en spelidé som jag provade på min fru, inget bra spel, skickade iväg en spelprototyp för utvärdering förhoppningsvis bättre.

Var ute på eftermiddagen med de två äldsta barnen, fyraåringen åkte skidskor för första gången, han hann verkligen ramla många gånger.

I rummet höra jag hur min familj andas och snusar i sömnen, lampan lyser på våra täcken och de kullar som våra kroppar skapar. Den röda lampskärmen låter vår säng bli ett marslandskap i natten. Mina ben ligger konstigt, fyraåringen lägger sig alltid på tvären längst ner i sängen och våra ben är hoptrasslade. Med ett inre leende tänker jag på hans frågor och funderingar, det är mycket som rör sig i hans huvud.

På nätterna åker tvååringen uppåt i sängen, känner hans fötter mot min axel, då jag vrider mitt huvud ser jag han ligga utan täcke som vanligt men på min kudde.
Under kullen bortanför tvååringen ser jag vår lille som bara är några månader ligga tryckt mot sin mamma.

Tänker på hur jag i skolan fick lära mig att förr i tiden var man så trångbodda att man fick sova i samma säng och att det är bättre idag då vi får var sitt rum. Då tyckte jag att det lät förståndigt. Men där jag ligger i natten och ser min familj sova, intrasslade, huvud mot huvud, ben över ben blir jag lycklig, det finns inga världsliga bekymmer med allt elände som går att läsa överallt, det finns bara ett här och nu, en tryggt sovande familj som sover i samma säng.

Av Petter Börjesson 21 jan 2003 14:21