sourze.se

Vakna upp nu för!

Så synd om er som blev så äcklade av en beskrivning då.

Vakna för helvete!

Varför beskrev jag bilderna så ingående?
Som fyra barns mamma har jag naturligtvis också varit medveten om problemet med barnpornografi. Mycket medveten. Visst har jag tidigare också rasat och varit ledsen över att sådant förekommer. Men aldrig riktigt engagerat mig vidare. Vad kan jag göra? Har jag tänkt.

Men, inte förrän jag såg bilderna gick innebörden upp ordentligt för mig. Det ville jag förmedla till dem som läste min krönika. Visst är vi alla så kallade normala medvetna om att barnpornografi finns. Visst vill vi alla få ett stopp på det. Klart man anmäler om man ramlar över det på en sida eller via e-post.
Men man kan göra mer. Genom att bli mer medveten. Man kan gå med i föreningar, yttra sig. Skänka pengar till dem som arbetar med att försöka hitta dessa pedofiler. Till dem som har det svåra arbetet med att hjälpa barnen som man upptäckt. Folket världen över måste börja agera och inte bara säga att jag vet.

Vad trodde du barnpornografi var? Vanliga nakenbilder på barn eller tjugoåriga flickor med små bröst och barnansikte som viker ut sig och kallar sig fjortis?
Det tror de flesta. Det trodde jag.
Därför beskrev jag exakt hur de såg ut. Hur ska ni annars kunna veta?

Jag hittade inte bilderna på någon sida.
Jag använde det vanligaste fildelningsprogrammet i Europa. Det finns miljoner användare.
Jag sökte på det engelska ordet på pojke och fick upp bilderna på pojkarna och likaså på flicka. Får väl tillägga för dem som inte vet, att man ser inte vad bilden föreställer förrän den är nerladdad till datorn. Vem som helst kan alltså råka ut för att barnpornografiskt innehåll hamnar på datorn.

Jag valde de fem översta bilderna på varje sökning. Samtliga var pornografiska.

Hur många av er har tonårsbarn eller barn nära tonårsåldern?
Visste du om att barn letar bilder på söta pojkar och flickor? Nu menar jag inte pornografiska. Vill du att du eller ditt barn ska hitta dessa bilder? Jag vill inte det. Jag vill inte att någon ska hitta några sådana här bilder någonstans.

Jag vet att de inte går att få bort helt, lika lite som det går att utrota nazismen, men jag kan hjälpa till att stoppa det genom att se till att exempelvis fildelarprogram skaffar filter. Genom att tvinga in pedofilerna i slutna grupper. På så sätt blir det så, att hittar polisen en sådan sluten grupp kan samtliga medlemmar åtalas. Det blir enklare att hitta dem och enklare att få ett stopp på det.

Att någon skulle bli pedofil av min krönika är bara löjligt. Då kan man inte skriva om någonting. Stackars alla författare så många mördare och tjuvar de skapar. Lägg av. Antingen är man pedofil eller inte.

Få av oss är medvetna om riktigt hur fruktansvärt det är. Med betoning på HUR. Att det finns barn som faktiskt råkar riktigt illa ut. Att jag beskrev omgivningen var för att få er att förstå att detta sker överallt. Både i fattiga miljöer men också i välbärgade familjer. Det är inte bara fattiga thailändska, kinesiska eller mörkhyade barn som råkar ut för detta. Bland bilderna fanns ETT asiatiskt barn. Jag ville att ni skulle förstå att till och med hos din granne kan det ske. Det syns inte utåt. Det sker bakom stängda dörrar.

Att kalla texten för pornografisk anser jag absolut inte är rättvist. Det är bara att läsa en novell i Lektyr eller någon annan porrblaska för att se skillnaden. Jag grät när jag skrev krönikan och jag lät er få ta del av den sorgen jag kände inför dessa bilder. Jag ville att ni skulle förstå.

Jag ser ingen anledning till att jag skulle skona era känslor inför detta. Varför linda in det med silkesvantar? Det finns ingen som behandlar dessa utsatta barn med silkesvantar. Ni behandlar ju inte mig med silkesvantar eller hur? Varken nu eller tidigare.

Ni reagerar på en beskrivning. Jag såg bilderna. Bilder jag aldrig kommer att glömma. Bilder ingen vill se men som alla ickepedofiler egentligen borde se för att verkligen förstå. Man ska bli äcklad. Riktigt äcklad ska man bli, så äcklad att man bestämmer sig för att verkligen göra någonting åt det. Som till exempel skriva en artikel om det, på ett sätt som gör att folk reagerar. Få dem att verkligen förstå.
Ni som reagerat så på min krönika, vet ni vad? Ni reagerar så som jag reagerade innan jag såg bilderna.

Ni har fortfarande inte förstått riktigt. Ni har blivit äcklade av en beskrivning, inte av problemet.
NI FÖRSTÅR INTE!


Om författaren

Författare:
Angelica Rundgren

Om artikeln

Publicerad: 19 jan 2003 12:10

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: