Sanningen om toarullen

Toarullen.
Ja, ni läste rätt, det här är historien om toarullen. Den utspelar sej i jordens alla hörn.

Jag växte upp i Stockholm och jag tror att det var slut på toapapper så gott som varenda gång jag gick på toa. Jag har alltid antagit att det är det manliga släktet som inte orkat byta rulle och har helt enkelt sett det som min uppgift.

Det finns ju så gott som alltid extra rullar inom räckhåll så det är ju bara att sätta sej ner och kissa och samtidigt sträcka sej efter en ny rulle.

För er som inte vet hur det går till och därför aldrig har bytt rulle så kommer nu en instruktion. Det är svårt med denna instruktion då det finns lika många olika toarulleshållare som toaletter i världen, tror jag:

Öppna eländet och ta ur rullen, sätt dit en ny, ta med den tomma rullen och släng när ni lämnar toaletten!

Till och med när jag är på besök hos någon så drabbas jag!

Jag ska bara gå på toa när jag är på middag nånstans, nog fasingen så är det en tom rulle som sitter där och väntar på mej, om inte tom så är det bara ett varv på rullen.

Ni vet det där varvet som gör att man inte ska känna sej skyldig till att byta rulle då det faktiskt inte är slut.

Jag har varit runt hela världen och gått på toa, man måste ju då man ibland är nödig. Det är slut till och med på hotell där jag checkat in och rummet ska vara nystädat. Värst är det väl när man är på en allmän toa och satt sej ner och det finns inget alls i rullen.

Man kan ju inte hasa sej ut och räcka efter en rulle med brallorna nere.

Jag jobbade i många år på en stor koncern i Stockholm, på en avdelning var det bara kvinnor och jag trodde att nu skulle det väl inte kunna hända då vi alla var kvinnor som jag trodde bytte rulle när det var slut.

Men banne mej om det inte var slut så gott som varenda gång jag kom ut trots att det bara var att pilla ut rullen ur den stora toarullshållaren och trycka ner en ny. Det fanns ju papperskorg på toa också så det var ju så lätt gjort när man ändå satt där man satt, men icke!

Alla dessa kvinnor, gjorde dom det som en hämnd när dom var på jobbet? Att nu var det deras tur att lämna en tomrulle till nästa besökare? Eller är det så att det inte är könsrelaterat utan personrelaterat!

Detta att vara en toarullesignorerare.

Nu på ny arbetsplats på Nya Zeeland, ska försöka se vem det är som går in utan att byta rulle för nog fasingen är det slut även här.

Hemma har jag kommit på en bra sak. Jag kissar alltid med öppen dörr då det bara är jag och min man hemma. Har dörren på glänt.

Är rullen tom så ropar jag tyst på hunden som är lydnadstränad.

Han kommer bums.

Jag säjer: hold.
Hunden Kody pratar bara engelska

Ger honom den tomma rullen i hans stora gap.

Säjer: find Mike!
Mike är min man

30 sekunder senare hör jag Mike ropa: Darling is there something you want to tell me?

Skönt att veta att man har en livsuppgift var man än är! :

Till sist, ett gammalt rim som väl alla har sett klottrat på toaväggar:
"Till era alla banditer som sitter här och skiter.
Om ni något hjärta har så lämna lite papper kvar."

Lägger till ett engelskt toarim:
"Here I sit broken hearted,
paid a penny and only farted."

Detta var en skitsak?
Javisst!

Av Suzanne Ek 17 jan 2003 14:40