Ludde Sinclairs vedervärdiga leverne. Del 2

Del 1: www.sourze.se/default.asp?itemId10167026

Del tre: Hostile upfuck

Klockan började närma sig tio när Ludde obekymrat klev in på kontoret. De andra kontorsslavarna som kommit in redan halv åtta tittade upp för att se vem det var som vågade komma utvilad och fräsch till det nu betydligt kortare arbetspasset. När de såg att det var Ludde sänkte de bittert sina ögon till datorskärmarna igen. Ludde fick göra vad som helst. Ludde var den som fixade de stora klienterna och som gjort den blygsamma lilla advokatbyrån till en av de största i stan. Alla visste väl vem Ludde var. Ludmilo Antonio "Ludde" Sinclair. Som fått sin egen mor att sälja sin egen svärfar för att Ludde skulle kunna köpa vapen åt sin klient som skulle starta krig borta i Fishrael, en stad jävligt långt borta där det typ var öken och bara fanns en enda liten vattenledning som droppade kanske en gång i veckan. Och det var runt den ledningen alla ville bo men det var ju stört omöjligt. Ludde fattade det. Luddes mammas svärfar fattade det. Och alla i Silver Fish City fattade det. Det var bara fishraelerna som hade lite svårt att få in det i sina huvuden. Med vapenpengarna hade Ludde kunnat köpa fett med marknadsföring åt den lilla advokatbyrån och lockat till sig flera stenrika kunder med sin slogan "Vi går över lik för din vinnings skull" och så en närbild på det berömda Luddeleendet. Inte nog med alla klienter, det hade även gett Ludde ett obegränsat flöde av billiga ligg som trodde att hans stjärnstatus skulle fastna på dem om de hoppade i barret med honom. Alla hade hört talas om Ludde och de flesta var rädda för honom eller kåta på honom.

Ludde klampade in på kontoret och flinade blött mot sin sekreterare Unnita. Hon var en gift 50-årig gråsugga, den enda sekreterare som orkat stanna längre än en vecka och den enda som faktiskt visste vad hon höll på med. Hon gav Ludde hans post och meddelade att mötet med företaget de försökte köpa upp skulle börja om tio minuter inne i konferensrummet.
"Relax baby, there’s always time for some latte" smirkade han och tittade menande på lattemaskinen. Unnita suckade och hällde upp ett stort glas med mjölk och bryggde en liten kopp starkt kaffe. Han ville alltid ha latte efter en natt med nån fransk wannabeutbytesinsekt. Det vill säga minst tre gånger i veckan.

Mötet visade sig vara med en gammal larvig lantbrukare vid namn Pete Mail som hade en farm alldeles under en spricka i hallgolvet där mängder av jord och skabb och bajs trillade ner och gödslade hans åker. Han odlade jordskabbbajsrovor och sålde på marknaden och tjänade ganska bra med pengar. Sånt tålde naturligtvis inte Roscow, Bailey’s & Sinclairs Advokatbyrå utan krävde att få köpa upp hans åker för att bygga lyxlägenheter med trattar på taken där gratiskäket bara flödade ner och ta ut svindyra hyror. Det var det perfekta läget och det retade gallfeber på advokatbyrån att Mr Mail hårdnackat vägrat att sälja sin åker i flera år, ända sen Ludde råkat vakna på den efter en snedtripp och insett vilken potential området hade. Men nu hade Ludde och hans crew beslutat sig för att sätta in dödsstöten och äntligen få lägga tassarna på den attraktiva åkern.

Pete Mail satt vid ena änden av det stora blanka konferensrummet och tuggade nervöst på ett litet könshår han hittat utanför sin dörr samma morgon. Mr Roscow, Mr Bailey´s och Mr Sinclair närmade sig den frenetiskt tuggande larven. Roscow slog sig ner på en stol bredvid och typ stirrade rakt in i Petes kind. Bailey’s ställde sig lagom hotfullt lutandes över Petes högra sida. Ludde Sinclair satte sig på vänster bordskant, böjde sig fram och stirrade rakt in i ögonen på Pete. Han sade:

- We have your wife.

Pete blev med ens alldeles stilla och hans ögon verkade på något sätt tränga fram ur huvudet på honom.

- Ddd. Ddet är omöjligt.. ddet.. kan inte vara sant.., stammade han.

- Oh it’s true allrighty, väste Bailey’s.

- Men… jag har ingen fru, sade Pete förvirrat.

Ludde hoppade upp och fyrade av ett strålande leende. "Sure you do! Nu har du det, låt mig presentera fröken Kardborre, brought to you by FRU-I-KARTONG AB, vi levererar härliga frugor åt dig på nolltid som gör allt du ber dem om. Fröken Kardborre, exemplar 3938400938-99, rulla runt henne i huset och på stan hela dagen, kalasa sedan hela kvällen på alla läckerheter som fastnat på henne. Utmärkt för den gamle ungkarlen som inte orkar underhålla en ung dam med krävande behov. Just roll and eat! Roll and eat!"

Pete satt som förstummad. Luddes svada fortsatte i all evighet medan han packade upp fröken Kardborre ur kartongen och började rulla runt henne i rummet. Pete såg på medan Mr Bailey’s tog en bit hud och lade den på golvet. Han gapade stort när kardborrsbruden rullade över golvet för att sedan glatt hoppa upp och demonstrera hudflagan som satt fast på hennes stickiga underarm.

- Hon kan bli din, grabben... om du slutar larva dig och säljer din åker till oss för femhundratusen dollar, viskade Roscow förtroligt i hans öra.

Pete tänkte efter. Han tänkte på sin sörjiga åker och slitet med att luckra upp den varje dag, släpa varorna till torget och hur innerligt trött han var på att äta bajsrovor dag ut och dag in. Han log försiktigt och nickade. Fröken Kardborre satte sig i hans knä och han skrev under överlåtningskontraktet mot hennes håriga lår. Ludde log medan Pete Mail rullade sin nya fru ut mot hissen. En sån där kardborreslyna kostade bara några tusen dollar. Ingenting mot vad de skulle tjäna på de nya lägenheterna. Kanske skulle han ta en av dem i besittning, vem vet? Så kunde han skicka en korg bajsrovor till släkten varje månad och slippa de jobbiga söndagsmiddagarna. Ja det var allt en lysande plan. Ludde kände sig mycket nöjd med dagens arbete. Han gick på långlunch.



Del fyra: What fucks around, comes around

Ludde Sinclair hade ett problem. Det var inte ett problem av det existensiella slaget, som hållt så många intelligenta män vakna under oräkneliga nätter, sånt sysslade inte Ludde med. Det var heller inte ett dilemma vars upplösning skulle leda till slutet för antingen nånting viktigt eller nånting annat lika viktigt. Det var helt enkelt ett bestående, ständigt ökande problem som en man av Luddes kaliber var tvungen att stå ut med. Vart han skulle äta lunch. På grund av Luddes något promiskuösa livsstil kryllade Silver Fish City av gamla flammor, ragg, one night stands, one week stands, five minutes in the closet at the office christmas party stands, och en eller annan exflickvän, innan Ludde insåg det lönlösa i förhållanden. Han var helt enkelt för viktig för sånt. Som han brukade säga till sina semibekantavänner på krogen:

- Jag är ung! Jag vill inte binda upp mig. Bara ha roligt så länge det går!

Och av nån anledning gjorde detta tjejerna galna. De kunde inte få honom för mer än en kväll men han var allt de ville ha.

Varje resturang i hela city hade minst två anställda som hade varit Ludde Sinclairs för en kväll/natt/kvart. Och när han aldrig hörde av sig igen ledde detta till vissa upprörda känslor hos flickorna. Åtskilliga resturangtallrikar hade krossats ovan Luddes duckande karaktär när han försökt sig på de trendiga inneställena innan han lärt sin läxa. Problemet bara växte eftersom hans erövringslista utökades dagligen tills han en dag fick sin brillianta idé. Gaybarer.

Klockan var nästan tolv när Luddes guldfärgade skateboard rullade in på Danny Dollface Diners parkering norr om city. Ludde stegade in genom de rosettprydda salooninspirerade dörrarna och slog sig ner vid sitt vanliga bord i hörnet. Han beställde en stor portion guckelmole med myrsvettssalsa och en stor vatten av servitören. En oväntad fördel med gaybarerna hade visat sig vara den superba maten. Danny Dollface själv stod i ett hörn och grälade med bartendern. Ganska hetsigt men lite för lågt för att Luddes spetsade öron skulle uppfatta vad det gällde. Dannys blonda peruk skar sig äckligt mot hans illröda ansikte. Ludde tittade åt ett annat håll. Precis när hans myrsalsa serverats rykande het med en limekvist längst upp! 4.99 på Danny Dollface Diner, avfart 7 på Fish Highway 2, svepte Danny förbi bordet. I vanliga fall brukade han alltid stanna och heja, flörta skamlöst och sedan bjuda på en cigg men idag såg han inte ens Ludde. Han stormade bara rakt ut ur lokalen och lämnade en storgråtande bartender bakom sig. Ludde reflekterade inte över detta mer än någon sekund, hans ego tillät inte det och heller inte hans hunger. Dessutom, resonerade hans ego medan det manade hans händer att plocka upp besticken, dessa fjolliga dramaqueens bråkade ju hela tiden. Han började skyffla. När han kommit till kaffet och eftermatencigarren hade han glömt att Danny ens varit där den dagen.

Av Kee Leong 16 jan 2003 16:07